VÄNSTERPARTIET är ett demokratiskt, socialistiskt, feministiskt och grönt parti. Det innebär att vi hyllar devisen "jag tycker inte om det du säger, men jag ska göra mitt yttersta för din rätt att säga det du tycker".
Vänsterpartiet har fått bära hundhuvudet för hot mot politiker som förtroendevalda i Vänsterpartiet gjort sig skyldiga till - med all rätt. Vi har all anledning att i egenskap av demokratikramare göra en pudel å partiets vägnar.
Vi kan nu se att partiet inte har agerat med tillräcklig emfas när det gäller tidigare hot som förtroendevalda stått för, eftersom vi återigen ser ett flagrant demokratiskt och legalt övertramp i och med mordhotet mot migrationsminister Tobias Billström uttalat av förtroendevalda vänsterpartisten Christoffer Hurtig.
För drygt fyra månader sedan, i samband med manifestationen för Kristallnatten höll jag ett tal (utdrag nedan) som inte välkomnades av partiet. Jag fick på avvägar och direkt höra ogillande från partiets sida.
Att i dag via media få höra att det diskuteras om uteslutning verkar vara mer en bekännelse under galgen. Vi har faktiskt sett mordhot från förtroendevalda vänsterpartister tidigare utan att ens nämna ordet uteslutning. Vänsterpartiet har tvärtom fortfarande politiskt förtroende för den mordhotande i det tidigare fallet.
Uteslutning är heller ingen lösning. Grövre brottslingar än så får vara medlemmar i partiet. Vi kan inte kräva någon moralisk förpliktelse av våra medlemmar. Alla får vara medlemmar, men att vara förtroendevald är en annan sak. Där kan vi kräva något.
Så här sade jag för drygt fyra månader sedan (alltså innan senaste mordhotet) om rasistiskt våld och som jag, som sagt, fick skit för:
" ... jag tror att kampen mot våldet är lösningen - våldet också från våra egna politiska partier".
Hur ska den kampen gå till då? Jag tror att den kampen förs genom att fördöma alla slags våld, antydan till våld, hot och hat. Det är de tysta som möjliggör våld.
Vi har i vänsterpartiet tidigare upplevt att en uppsatt partimedlem hotade en ledarskribent till livet. Vad hände med det våldet - för det är våld det är fråga om? Blev han utesluten, blev han fördömd för sina gärningar på ett tydligt sätt?
Det blev han inte. Distriktet tog ett beslut som mer var till för att rädda partiet än att stävja och fördöma våldet.
På Facebook kan vi läsa fortsatta hot och fortsatt hat av andra V-politiker. En av dessa politiker har dessutom i sin politiska gärning att fatta beslut om barn och unga - de mjuka medmänskliga frågorna. Ni kan ju själva tänka er vad beslutet blir om en borgare - som det heter i de hatiska uttrycken - söker hjälp.
Det är illa av en politiker att sänka sig till våldets och hatets nivå. Det gör lika ont att bli slagen av en nazist som av en kommunist. Men det är inte det som är poängen här. Det är istället de ledande partimedlemmarnas reaktion mot detta våld på Facebook.
Jag såg att de ledande lokala och regionala partimedlemmarna varit inne och läst dessa hot om skjutande och dödande. Jag såg också att vår partisekreterare i Stockholm hade varit inne och läst. Ingen av dessa har reagerat synligt så alla ser att våld inte tolereras - för att om vi själva hänger oss åt hat så kan vi inte fördöma rasister att göra desamma.
Två V-politiker har protesterat mot detta näthat och -våld. Jag och en annan partimedlem. Den andra medlemmen lämnar nu partiet. Ingen annan - ingen annan.
Innan jag säger slutligen vill jag poängtera att detta inte är ett angrepp på vänsterpartiet. Det är en utmaning till alla andra partier att idka självrannsakan när det gäller våld - både verbalt och annat våld.
Jag vet att det finns i alla partier strömningar som leder eller kan leda till våld precis som jag har beskrivit det inom mitt parti.
Slutligen; Jag tror att en bättre värld är möjlig. Jag tror att den bättre världen börjar här och nu - och med oss själva och våra respektive politiska partier."