I SVERIGE har vi höga välfärdsambitioner men hjälpen kommer inte alltid i tid, på grund av de långa köerna.
Hälften av dem som behöver ryggoperationer får exempelvis inte hjälp inom ramen för vårdgarantin. Därför pensioneras många istället för att kunna arbeta vidare. Även dem som i ålderns höst söker hjälp från äldreomsorgen får ofta vänta i flera månader.
En av tjugo som vänder sig till Försäkringskassan för hjälp får vänta mer än ett halvår på att få svar.
För några år sedan malde byråkratins kvarnar så långsamt att hela en tredjedel fick vänta mer än ett halvår på besked från myndigheten. Också dem som söker a-kassa och socialbidrag får ibland vänta i veckor eller rentav månader.
Köerna leder till att välfärden blir mindre trygg, mindre effektiv och framför allt svår för lågutbildade att få tillgång till. Problemet är inte att välfärden saknar resurser.
Trots global lågkonjunktur och skattesänkningar har de totala skatteintäkterna ökat. De motsvarar hela 170.000 kronor per medborgare och år. Men politiker och byråkrater är helt enkelt inte bra på att matcha utbud och efterfrågan. Dessutom sparar offentlig sektor pengar på väntetider, till skillnad mot privat sektor som förlorar om kunderna får vänta länge.
Vi behöver mer konkurrens av olika aktörer inom välfärden, men också tydligare välfärdsgarantier för att få bort de långa köerna. Frågan är varför politikerna ägnar frågan så lite uppmärksamhet?