SKOGEN har sedan urminnes tid påverkat den svenska folksjälen och dess sociala betydelse för oss i dag kan knappast överskattas. En kulturreform av det svenska landskapet går dock nu mot sin fullbordan.
Det handlar om ödeläggelsen av den svenska naturskogen som har pågått länge och bedrivits med stor intensitet och totalt okontrollerat av de stora skogsbolagen. Snart är de sista resterna borta.
Till så kallade naturvärden tas ingen eller ringa hänsyn och hyggena, speciellt i mellersta och norra Sverige, liknar mest slagfälten vid Verdun. De som bestämmer talar endast språket "ekonomiska".
Det svenska skogslandskapet undergår samma sorts förvandling som städerna under 60-talet. Miljonprogrammet fortsätter i naturen och förändringen är oåterkallelig. Att återskapa en gammelskog tar ett halvt årtusende.
Sverige ömsar landskap. Halva landets yta täcks redan av fyrkantiga virkesåkrar av likgamla granar eller contortatallar i räta rader och där förr var äng eller naturskog av olikåldrade träd av olika arter är nu skogsplantager. I denna plantageskog väsnas inte längre hackspetten eller lövsångaren.
När skog ska huggas upphör miljöbalken att gälla. Utöver anmälan till skogsstyrelsen behöver inga beslut fattas som går att överklaga. Den svenska skogens lag är enkel - maskinen har alltid rätt. Naturhänsyn gäller bara för människor, inte för skogsmaskiner.
Du som går efter skördaren och plockar blåsippan som klarade sig mellan hjulspåren begår ett brott - inte skogsbolaget. Så fungerar den svenska skogsvårdslagen i praktiken. Vår nuvarande landsbygdsminister Eskil Erlandsson tyckte nyligen i en intervju att "denna vår skogsvårdsmodell - frihet under ansvar - fungerar bra".
Visst är det sorgligt. Vill svenska folket ha det så? Ska vi svenskar som inte äger skog ha rätt att invända mot denna ödeläggelse av vårt framtida landskap? Ja säger EU-rätten, nej säger skogsstyrelsen och ministern, endast ägaren har talan.
Skogsstyrelsen och skogsnäringen är som siamesiska tvillingar. I den av minister Erlandsson tillsatta ledningen för myndigheten skogsstyrelsen -allmänintressets övervakare - sitter bara före detta chefer för näringen, inga representanter för naturvård, forskning eller riksdag.
Enligt opinionsundersökningar bland svenskar kommer skogen som en plats för vederkvickelse av sinne och själ på första plats och dess egenskap av massaved först på fjärde. Våra naturskogars ekonomiska värde som turistmagneter för denna stadigt växande bransch är vida större än bidraget från den krympande skogsindustrin.
Skogsnäringen talar kubikmeter och våra politiker talar "ekonomiska", men när får skönheten i landskapet någon försvarsadvokat? Lyckas man någon gång rädda en folkkär skog är det nästan aldrig för dess skönhets skull utan för hänsyn till knubblårsbarkflugan eller något annat okänt småkryp eller fuktig lav.
Aldrig har människan haft så mycket makt över den jord hon fått att leva på och leva av. Makten att begära har vi . Tvånget att försaka känner inte den moderna civilisationen. Av våra fäder ärvde vi skogen, till våra barnbarn lämnar vi en virkesåker och en vedfabrik.