FRÅN DEN 1 januari 2013 kommer kommunerna i Norrbotten ta över ansvaret för hemsjukvården från landstinget. Personalresurser för bland annat rehabilitering förs över till kommuner och för Luleås del handlar det om sex arbetsterapeuter och en sjukgymnast.
I Luleå kommun med över 14.000 invånare över 65 år bör man ifrågasätta om de här resurserna är och har varit tillräckliga? Att man inte från landstingssida satsat nämnvärd på hemrehabilitering kanske inte är så konstigt. Det beror helt enkelt på att den vinst man gör inte hamnar i den egna organisationen. Den vinsten skulle kommunerna få genom minskade utgifter för hemtjänsten.
Rehabilitering av äldre i hemmiljö har haft stort genomslagskraft de senaste åren på grund av goda resultat. Det ökar den äldre personens självständighet och möjlighet att bo kvar hemma samt minskar behovet av hemtjänst, hjälpmedel och bostadsanpassning.
För att de äldres förmågor ska tas tillvara på bästa sätt krävs det resurser till specifik rehabilitering och att all personal har ett rehabiliterande synsätt. Detta uppnås endast genom nära samarbete mellan hemtjänst och rehabiliteringspersonal.
Flera kommuner i Sverige, bland annat Östersund och Kalmar, har satsat på hemrehabilitering och gjort stora besparingar. För att bedriva en fullgod rehabilitering i hemmiljö har man i Kalmar tagit fram ett nyckeltal för antalet sjukgymnaster och arbetsterapeuter som baseras på antalet invånare över 65 år i kommunen.
Kalmar har en sjukgymnast och en arbetsterapeut per 350 invånare över 65 år. I Luleå är den siffran 1.526 för sjukgymnaster och 911 för arbetsterapeuter.
Att äldres rehabilitering ger stora vinster, både för den enskilde och för samhället, finns det gott om exempel på. Det finns även starka bevis för att förebyggande insatser som fallprevention bland äldre har effekter och kan ge stora besparingar. Det har vi i Luleå tydligt exempel på.
Under 2009 hade vi 59 höftfraktur i särskilda boenden. Fram till sista september i år har vi haft 15 höftfraktur. Det är minskning med cirka 60 procent. I pengar handlar det om cirka 6,8 miljoner kronor.
I det fallpreventiva arbetet har sjukgymnaster och arbetsterapeuter varit drivande. Vi har kompetensen och viljan att fortsätta förebyggande arbete även i ordinärt boende. Tyvärr saknar vi resurserna.
Statistiken visar att antalet äldre ökar och de som har hemtjänst har mer komplexa behov. Nu när kommunerna tar över ansvaret för hemsjukvården har man ett ypperligt tillfälle att öka möjlighet till kvarboende och påverka de skenande hemtjänst kostnaderna genom hemrehabilitering.
Vilka av Norrbottens kommuner har politiker som vågar satsa?