POLARISERINGEN på arbetsmarknaden innebär en maktförskjutning till arbetsgivarnas fördel. Bilden av en tudelad arbetsmarknad blir allt tydligare. Vissa löntagare, ofta med kortare utbildning får sämre möjligheter i arbetslivet. Den trygga förankringen i arbetslivet är få förunnat. Fler jobb skapas inte genom att ge de arbetande sämre villkor och otrygga anställningar.
Om utvecklingen fortsätter och inget görs för att motverka otryggheten i arbetslivet så riskerar klyftorna att bli än större. En del av regeringens arbetslinje innebär sämre och otryggare arbetsvillkor och en ökad otrygghet på arbetsmarknaden för löntagarna eller en ökad rörlighet och flexiblare arbetsmarknad, som regeringen kallar polariseringen och otryggheten.
I LO:s rapport Arbetsmarknaden efter krisen identifieras ett flertal områden där arbetsgivarnas ökade krav på löntagarna splittrar arbetsmarknaden.
Utbildning fungerar som en sorteringsmekanism och kraven för att få ett jobb har ökat och konkurrensen om jobben har hårdnat. Ökad utbildningsnivå är mycket positivt men det finns en stor felmatchning på arbetsmarknaden där många anställda är överkvalificerade för sina arbetsuppgifter. Konsekvensen blir att personer med kortare utbildning "trängs bort" från arbetsmarknaden. Hög arbetslöshet i kombination med dagens undermåliga arbetslöshetsförsäkring riskerar att förvärra felmatchningen.
Det finns krav på en mer flexibel arbetskraft, det är nästan uteslutande en flexibilitet på arbetsgivarens villkor, "numerär flexibilitet" det vill säga att arbetsgivaren ska kunna säga upp personal snabbt och precisionsbemanna. Flexibilitet blir då synonymt med avregleringar av arbetsmarknaden. Följden blir att andelen anställningar som arbetsgivaren anser flexibla, korttids- och projektanställningar, timanställningar - men som löntagarna ofta upplever som otrygga - ökar påtagligt. Det handlar om visstids- och deltidsanställningar, inhyr personal och krav på F-skattsedel istället för anställning. För vissa löntagare blir deras utbytbarhet den "egenskap" som värderas allra högst av arbetsgivaren. Hur känns det för den enskilde löntagaren? Är jag bara en produktionsenhet, en "kossa" som kan mjölkas så länge jag är högproduktiv eller behövs. Var är den enskildes trygghet och förankring i arbetet? Blir vi bättre arbetstagare av att ständigt vara rädda?
Krav på billigare arbetskraft. På delar av svensk arbetsmarknad växer en låglönekonkurrens fram. Arbetsgivarna kringgår kollektivavtalade arbetsvillkor och löner och det är främst utländsk arbetskraft som utnyttjas. Det finns små möjligheter för myndigheter och fackföreningar att kontrollera att arbetsgivare följer avtal och betalar ut avtalsenliga löner. Det är oacceptabelt att löntagare ställs mot löntagare och erbjuds olika villkor. För vissa löntagare, ofta med kortare utbildning krymper arbetsmarknaden. Samtidigt som konkurrensen om de kvarvarande jobben hårdnar på grund av hög arbetslöshet. Felmatchning och pressade löner ökar trycket på löntagarna. Polariseringen innebär en maktförskjutning till arbetsgivarnas fördel som sätter ytterligare press på löntagarna. Mot detta krävs tydlig facklig strategi och politisk handlingskraft.
Vänsterpartiets arbetsrättskampanj Vi är människor - inte maskiner vill sätta fokus på dessa frågor. Hur ser den enskildes arbetssituation ut? Känner vi oss trygga på jobbet? Vad är våra tankar kring arbetslivet? Har vi möjlighet till bra arbetsmiljö, inflytande och utvecklingsmöjligheter på våra arbetsplatser? Vänsterpartiet vill hitta politiska lösningar så att tryggheten på arbetet stärks och att vi sätter fokus på arbetsmiljöfrågor. För vårt yrke syns inte bara i lönekuvertet, semestervanor, sjukfrånvaro, ängslan, oro, ångest, idrottsvanor, ekonomiskt och materiellt arv utan även på våra trötta ögon och kutiga ryggar. Vi är ju trots allt inte maskiner - utan människor!
Utvecklingen mot ökade klyftor i arbetslivet är en stor förlust för den enskilde och samhällsekonomiskt. Fler jobb kan aldrig skapas genom sämre arbetsvillkor. Det försämrar möjligheten att åter nå full sysselsättning utan stora inkomstskillnader. Det vinner ingen i längden på. Om ekonomin, hälsan, miljön och tryggheten ska utvecklas i samhället så är det viktigt med en trygg och bra arbetsmarknad, bra arbetsmiljö, inflytande och utvecklingsmöjligheter för löntagarna. En människa som mår bra på sitt jobb och inte behöver vara rädd för att mista sin anställning bidrar till bättre produkter och tjänster. För vi är ju människor - inte maskiner!