Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
PÅ regeringens hemsida kan man just nu se intervjuer med alla ministrar. De svarar på frågor om vad de tycker är viktigast med sina uppdrag och vad de kommer att prioritera. Man skulle tro att den nya infrastrukturministern Catharina Elmsäter Svärd skulle ha mycket att säga. När socialdemokraterna lämnade över regeringsmakten 2006 fanns det inga pengar att använda till vare sig nya vägar eller underhåll av de som fanns. Under Alliansen första fyra år började man så sakta att åtgärda detta, men det finns mycket kvar att göra. När man kommit i kapp med upprustningen av gamla vägar måste man också börja bygga ut småvägar och bygga helt nya vägnät. Därför är det mycket allvarligt att Catharina Elmsäter Svärd inte nämner ett ord om väginfrastruktur när hon listar mandatperiodens viktigaste frågor. Istället pratar hon om hur viktigt det är att man får information om att tåget inte kommer i tid under vintern. Låt oss hoppas att det inte innebär att vi har fått ytterligare en infrastrukturminister som struntar blankt i de stora frågorna genom att gömma sig bakom de små. För visst är det säkert bra att få veta att tåget inte går när det snöar, men det är betydligt bättre att faktiskt komma fram genom att kunna ta bilen. Frihet, flexibilitet och pålitlighet är det som kännetecknar bilen i jämförelse med andra transportsätt och det är viktiga kännetecken. Vikten av att människor kan röra sig fritt till och från sina skolor, arbetsplatser och vänner är inte unik för Stockholms innerstad. En absolut majoritet av landets nio miljoner invånare har inte tillgång till tunnelbana eller tiominuterstrafik med expressbussar. Vi behöver bilen och ordentliga vägar att köra på. Frågan är om Catharina Elmsäter Svärd kommer att inse detta eller om vi behöver en ny infrastrukturminister också.
