HÄR i Norrbotten vill skogsbolag sänka slutavverkningsåldern i skogen till 70 år. Orsaken är att den 100-åriga skogen håller på att ta slut. Här uppe, där det finns möjligheter att ta fram kvalitetsvirke som betalas bra, producerar man bulkråvara, plank som sedan exporteras.
Bolagen avverkar landsbygden. Markägarna får bekosta markberedning, plantering och eventuell röjning. Ägarna kanske inte bor på platsen, kanske i Stockholm, och är inte beroende av hur det ser ut efter avverkningarna. De vill ha ut pengar. Att bedriva landsbygdsturism för dem som bor kvar är inte lätt om man bor vid ett kalhygge.
Då jag på 50-talet var tvungen att överta föräldragården som var på ett sluttande plan ekonomiskt och vad gäller skogsbruket. Virkesförrådet var då 20 kubikmeter skog per hektar. För att överleva ekonomiskt beslutade jag att satsa på det som fanns och inte kalhugga hela fastigheten.
Stora dispyter med länskogvaktaren var vanliga. Jag skaffade skogsmaskin och körde fram virke - till att börja med inom storskogsbruket, på 60 och 70-talet, men senare åt kolleger trakten.
På senare tid har jag kommit i kontakt med Mats Hagner och hans Naturkultur. Bevistade en veckokurs som HSN ordnade i Vindeln i Västerbotten. Där fanns folk från olika intressesfärer: Naturskyddsföreningen, vanliga skogsbrukare och andra. Vi pratade skog från 7 på morgonen till 23 på kvällen, förutsättningslöst. Det var den bästa veckan i mitt liv som skogsman.
Jag har efteråt insett att jag under 50 år till stor del har brukat skogen enligt Hagners Naturkultur. Resultat: en femdubbling av virkesförrådet och fyra gånger pris för föredömligt skogsbruk.
Norrbottens skogsindustri kan inte försörjas med virke från länet. Stora mängder virke har hämtats österifrån.
Putin hotade med tull, men det blir nog inte av, kanske försvinner tullarna helt.
I den situation Västeuropa nu befinner sig borde man uppmuntra folk att bli företagare på landsbygden. Vi har stora möjligheter där. I Grekland där ekonomin är i spillror flyr folk ut på landsbygden för att kunna försörja sig med det som finns. Tyvärr finns inte mycket att hämta där.
Vi i Sverige har en så mycket rikare landsbygd.
I Norrbotten, speciellt i inlandet, måste företagarna, jord- och skogsbrukarna, ha flera ben att stå på. Jordbruk,skogsbruk och landsbygdsturism är tre stora möjligheter.
Tyvärr har staten oftast gett stöd för stordrift inom jordbruk. Spåren förskräcker. Gör en studieresa till landsbygden i Ryssland!
Vi måste besinna oss, åtgärder som görs nu inverkar 100 år framåt när det gäller skog.