UPPDRAG GRANSKNINGS program om barnfattigdom gjorde oss bedrövade. Seriösa barnrättsorganisationer har, säkert med barnens bästa för sina ögon, valt att överdriva eller helt feltolka de villkor som svenska barn lever under.
Det försvårar för oss som seriöst vill diskutera barns och ungdomars villkor. Det ger vatten på de kvarnar som hävdat att fattiga barn bara finns i Afrika och inte i Sverige.
Vi vet att det finns fattiga barn i Sverige. Vi känner till den ensamstående mamman eller föräldraparet med utländsk bakgrund som berättar att de inte har pengar att hämta ut penicillin till sin treåring.
Det är en realitet att det finns ett stort antal barn som växer upp i familjer med mycket små eller inga ekonomiska marginaler. Vi menar att begreppet barnfattigdom mycket väl beskriver vad det handlar om.
Begreppet barnfattigdom har, tyvärr, exploaterats av vänsterpartister och socialdemokrater. Av politiska skäl har man velat framställa Sverige som ett fruktansvärt land för barn att växa upp i när sanningen är den att den absoluta barnfattigdomen har halverats sen slutet av 90 talet. I samband med den mycket svåra ekonomiska kris som Sverige gått igenom ökade den för att 2012 åter minska.
Många av rapporter använder metoder som inte är relevanta - med risk att ta fokus från de verkliga problemen.
Exempelvis gjorde Ekot en undersökning där man tittade på den relativa barnfattigdomen kommun för kommun. När fler personer i Norrbotten kom i arbete menade man att barnfattigdomen ökade, eftersom "inkomstgolvet" - i regel socialbidragsnormen - inte ökade i samma omfattning som lönerna.
Om däremot arbetslösheten och lönerna legat stilla så hade den relativa barnfattigdomen varit stabil.
Det allvarliga problemet med rapporternas sätt att mäta och de överdrivna tolkningar som gjorts är att det stjäl fokus från de allra mest utsatta barnen. Det handlar om de barn som lever i absolut fattigdom, vilket måste vara det väsentliga måttet på fattigdom.
Det är också det måttet som Rädda Barnens årliga barnfattigdomsrapport använder sig av.
Oavsett nivå ger Rädda Barnens rapporter en god indikation på om Sverige är framgångsrikt i att ge barnfamiljer bättre ekonomi vilket för mig och Centerpartiet är det viktigaste.
Debatten kring barnfattigdom är viktig. Därför är det beklagligt att diskussionerna så ofta förvillas av olika sifferexerciser i stället för att ta tag i det verkliga problemet. Att försöka plocka politiska poäng genom statistiskt trixande gagnar möjligen medierna och oppositionen. De barn och ungdomar som växer upp under kärva ekonomiska förhållanden förtjänar att vi tar deras situation på större allvar.