Replik till Mikael Buchts inlägg den 17 april:
Alla riktiga jägare är också naturvänner, det ligger så säga att i sakens natur.
Vi kan ställa oss bakom många av Mikaels Buchts synpunkter på hotet mot naturen och jakten. Vi delar även Mikaels sansade tänkvärda infallsvinklar och en klart värdebaserad analys. Däremot är vi inte överens om problematiseringen.
Människan är också en del av naturen trots att vi lever i ett modernt och utvecklat samhälle. Vi brukar och förvaltar varje del av naturen för olika nyttoändamål och därmed har vi ett ansvar för uthållighet, mångfald och men även mänsklig livskvalité. Vi vill ju inte utrota vargen utan finna en acceptabel balans i en klok förvaltning, som alla berörda kan acceptera. Då är naturligtvis en socio-ekonomisk konsekvensanalys nödvändig för att föra in även den ekonomiska dimensionen.
Vi ser tydligt i vargdebatten att det är lättare att bagatellisera vargproblemen med ökat avstånd från de vargtäta områdena. De människor som lever och verkar i dessa problemområden kan inte utan risker jaga med löshund och de har tveklöst färre vilt att jaga och viltvårda. De kan inte heller hålla tamdjur under trygga förhållanden. Detta faktum skulle även gälla Mikael Bucht om han bodde i dessa områden. Det krävs en helhetssyn, en paketlösning, där rovviltsförvaltningen leder till att jägare i hela Sverige kan uppleva samma glädje som jägare gör i Norrbotten.
Avsaknaden av en förvaltningsplan för vargen kostar oss dagligen stora pengar, speciellt i de vargtäta områdena av landet, men även Junsele har drabbats. "Det är en fungerande färdtjänst för människor vi behöver inte för en vargtik", som någon uttryckte det. Den ekonomiska prioriteringen kommer inte Mikael Bucht undan och därför behövs även en konsekvensanalys med ekonomiska förtecken.