Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Häromdan var jag ute och cyklade med min åttaårige bror. Han är ganska nervös av sig i trafiken och vi tog det därför extra försiktigt. Vi skulle korsa en stor väg. Jag cyklade över likt min vana trogen, i stället för att stanna och leda cykeln. Min bror däremot gick av cykeln och ställde sig snällt vid övergångstället och väntade på att få gå över. Trots att det var skyltat för övergångställe och trots att båda två stod och väntade stannade inte en enda bil! Vet hut, Luleås trafikanter säger jag bara. Min stackars bror blev så nervös och jag så arg att jag till slut, efter fem minuter gick ut en bit på vägen så att bilarna var tvungna att stanna.
