Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Nej, jag tycker inte det är oförskämt av Helen Doktare att ha åsikter, om barnen Stenbergs rätt att få växa upp i en familj där de har sin bror. Hennes åsikter verkar grunda sig till största delen på på att hon själv har barn och barnbarn. Jag förstår henne eftersom jag själv har barn och barnbarn. Mina åsikter om barnen Stenberg grundar sig på vad jag "serverats via media". Jag tycker inte heller att Helen Doktare raljerar om socialnämndens okunskap. De är folkvalda, fritidspolitiker som kan hoppa av sitt uppdrag om de så önskar. Men att tala om vem som befinner sig i underläge, ja inte är det fritidspolitikerna inte. De som befinner sig i underläge är ju barnen och barnens mor- och farföräldrar som ingen beslutande myndighet verkar lyssna på. Jag känner i mitt hjärta hur förtvivlad jag skulle bli om detta hemska som skett skulle inträffa i min familj. Att som farmor med min kännedom, min släktskap med barnen och min önskan om det bästa för barnens framtid, få uppleva att mina åsikter helt förbises när man fattar beslut om mina barnbarns framtid, det vore fruktansvärt.
