Jag vet med vilken vånda det fattas beslut

GLADA FÖR FÖRTROENDET. Landstingets kulturchef Elisabeth Lax och landstingsrådet Kent Ögren ser positivt på länets möjlighet att bli först om en av landets kulturportföljer. "Det råder stor politisk enighet om regionaliseringen av de statliga pengarna, så även om det blir en ny regering efter valet i år kommer förslaget att genomföras", tror Kent Ögren. 
Foto: Roland S Lundström

GLADA FÖR FÖRTROENDET. Landstingets kulturchef Elisabeth Lax och landstingsrådet Kent Ögren ser positivt på länets möjlighet att bli först om en av landets kulturportföljer. "Det råder stor politisk enighet om regionaliseringen av de statliga pengarna, så även om det blir en ny regering efter valet i år kommer förslaget att genomföras", tror Kent Ögren. Foto: Roland S Lundström

Foto: Roland S Lundström

Norrbottens län2010-03-06 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Svar till Helen Doktare,
Margit Carlsson
och Rose-Marie SandeliusEfter att ha läst
svaren på mitt tidigare inlägg kan jag än en gång konstatera att ingen, vare sig jag själv eller debattörerna kan säga sig ha insikt eller kunskap i ärendet. Och det är just detta som är min utgångspunkt i den kritik som jag riktar mot dom som driver debatten
i medier och driver
kampanjer som liknar
folkdomstolsbehandlingar. Det är obegripligt att debattörerna, utan att ha tillgång till den samlade kunskapsbilden, anser sig själva kunna göra en korrekt bedömning av ärendet och därmed utgå ifrån att socialförvaltningens personal och förtroendevalda politiker har gjort fel.Jag hävdar med bestämdhet att så är det inte.För den som har erfarenhet av att sitta med i en socialnämnd, och som därmed varit med om att ta dessa svåra beslut om
familjehemsplaceringar av barn, är komplexiteten i
dessa ärenden högst
påtaglig. Ett uppdrag som jag själv haft och därför också är väl insatt i hur en mängd personal med många
specialiteter genomför omfattande och
noggranna utredningar. Jag vet också med vilken vånda man som fritids-
politiker fattar beslut i frågor som dessa. Och jag vet att alla inblandade alltid har barnens bästa för ögonen, både i utredningsarbetet och i det slutgiltiga ställningstagandet.Den här typen av frågor är mycket svåra och dom
berör oss alla på djupet. Därför har jag full förståelse för att det är lätt att piska upp olika stämningar. Som medborgare ska vi självklart kritiskt granska våra myndigheter och de beslut som dessa fattar. Men det är också viktigt att komma ihåg att i fall som dessa får och kan man inte, av hänsyn till alla
inblandade och då främst barnen, offentligt gå ut med de uppgifter som ligger till grund för beslutet. Det innebär att man som utomstående endast har tillgång till en mycket liten och begränsad del av
informationen. Mot denna bakgrund är det helt obegripligt att man kan anse att det är på Facebook som frågan ska avgöras. Detta borde också vara lika obegripligt för alla
som åberopar mänskliga
rättigheter. Nej, alla experter på
folkrätt, det är dags att sansa debatten och sluta driva folkopinionen framför er. Sociala medier i all ära, och jag är den första att skriva under på nyttan med dessa. Men här, liksom i våra övriga sätt att kommunicera får vi inte glömma att sansa debatten och visa respekt för att vi inte alltid har
tillgång till hela sanningen. Och jag kan försäkra om att i frågor som dessa finns absolut inget stöd för att min sanning är den enda.