Koranen är vägledning för mänskligheten

Norrbottens län2015-10-08 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I ett svar på min insändare i Kuriren den 29 september skriver ”Ej religiös men påläst” att det är en förenkling av islams lära att påstå att den enbart lär ut fred.

Inledningsvis vill jag säga att påståendet om hur många ord som finns i Koranen, haditherna och sira, är mycket oprecist. Hänvisning till källa saknas också.

Regeln om abrogation, det vill säga att tidigare verser ogiltigförklaras av senare, är inte universell och avvisas av många muslimer, däribland oss. Vi finner inget motsägelsefullt i Koranen för att förstå den sanna läran av islam. Det finns inget behov av någon annan bok bredvid den heliga Koranen för oss muslimer. Koranen innehåller Guds budskap och anses vara fullkomlig. Gud säger i Koranen att Han ensam kommer att bevara denna bok: Det är i sanning Vi Som har sänt ned denna Förmaning, och Vi är helt förvisso dess Beskyddare. (15:10).

Koranen som vi läser i dag innehåller exakt samma ord som uppenbarades till profeten Muhammed för över 1 400 år sedan. Koranen skrevs ned under den tiden då profeten Muhammed levde. Det finns hundratals översättningar av Koranen men den ursprungliga texten har förblivit oförändrad över tiden.

Däremot var haditherna aldrig skrivna under den här tiden när profeten Muhammed levde utan de publicerades efter hans död. Alla hadithsamlingar som vi har i dag skrevs ner först två århundraden efter profeten och vissa utav dem har ändrats. De saknar således den auktoritet som Koranen har för oss muslimer.

Om Koranen säger en sak om ett visst ämne och haditherna säger en annan sak, då följer vi först och främst Koranens läror eftersom de inte har ändrats på något sätt. Om man inte förstår en viss text av Koranen så återfinns svaret någon annanstans i andra delar av skriften. Koranens lärdomar lägger fram de viktigaste principerna i livets alla områden. Koranen innehåller alltså en fullständig vägledning för mänskligheten.

Verserna som talar om strid är i huvudsak för att utöva självförsvar och för att försvara den universella religionsfriheten, likt det står i 22:39-41. De bör således studeras i sitt korrekta sammanhang.

Ifrah Nayyab,

Ahmadiyya Muslimska Samfundet