Kraven på tillgänglighet och en likvärdig, evidensbaserad och säker vård ställer krav på verksamheterna och man gör sitt allra yttersta för att få verksamheterna att fungera. Trots detta så finns det brister, inte minst när det gäller att uppfylla vårdgarantin men också när det gäller annan tillgänglighet. Till exempel så är kön till MR-undersökningar (magnetröntgen) upp till ett år. Det utgör i sig en flaskhals för andra åtgärder. Revisorernas påpekanden om anspänningstider för ambulans, särskilt i glesbygden vill man inte ta på allvar. Ambulanshelikopterns möjligheter till att vara tillgänglig året runt inskränks av att landstinget önskat ett avtal som innebär att antalet besättningar reducerats. Jourverksamheterna förändras och koncentreras på ett sätt som innebär att avstånden ökar. BB och akutkirurgi är exempel på verksamheter som redan lagts ner. Listan kan göras längre.
Lyckosamma aktieplaceringar
Samtidigt bedriver landstinget annan verksamhet inom näringslivs- och
kulturområdet som i stort är självpåtagna och naturligtvis konkurrerar om verksamheternas resurstilldelning.
Att man klarat sig med näsan över
vattenytan de senaste åren har att göra med lyckosamma aktieplaceringar som till viss del kunnat realiseras. Det är
naturligtvis positivt men kan inte anses utgöra en stabil finansiell bas för den framtida hälso- och sjukvården. Sannolikt får vi också sämre förutsättningar i det statliga skatteutjämningssystemet.
Vägen till en ekonomi i balans är
naturligtvis en ökande befolkning, men också en ännu effektivare verksamhet, bland annat baserad på än mer utvecklad teknik och förbättrade läkemedel. Skattehöjning som metod är i stort uttömd eftersom det totala skattetrycket redan är mycket högt. Inte ens en socialdemokratiskt ledd landstingsledning vill träda in på den vägen. Men räddningen kanske står i att man "tvingas".
Avstånden blir allt större
Man kan undra varför främst socialdemokrater så hett önskar förstorade regioner. För Norrbottens del en sammanslagning minst med Västerbotten, men kanske till och med Västernorrland och Jämtland. Projektet har sannolikt ingen folklig legitimitet och avstånden blir allt större. Koncentrationen ökar. Vem tror på fullt allvar att en framtida politiker församling som till tre fjärdedelar består av representanter från nämnda län, kommer att känna samhörighet, ansvar och vilja tillgodose norrbottningens krav på fem sjukhus och nuvarande vårdcentraler?! Nej sammanslagning har ett pris. Inte bara i form av ytterligare koncentration av verksamhet och beslut utan också i form av landstingsskatt. Norrbotten har idag 9.42, Västerbotten 10.50, och Västernorrland 10.60. Ingen tror väl att de med högre skatt kan anpassa sig till en lägre nivå. Anpassningen kommer att ske åt andra hållet.
Landstingsledningen som starkt driver på en sammanslagning ser här sin chans att bli offer för omständigheterna och höja skatten med minst en krona. Det ger byxvärme i form av cirka 180 miljoner och räddar tillfälligt balansräkningen. Det finns med andra ord en livbåt i sikte!