Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Inför filmfestivalen i Los Angeles i juni 2009 lyckades bananföretaget Dole förhindra visning av den svenska dokumentärfilmen Bananas. Arrangören av filmfestivalen vågade inte visa filmen på grund av att Dole hotade med åtal och skadestånd om visning kom till stånd. Filmen Bananas har kritiskt granskat Doles verksamhet i bananplantager i Nicaragua, varvid har framkommit: Att plantagearbetarna har skadats till liv och hälsa av giftiga besprutningsvätskor. Att en hel familj har drabbats av giftiga vätskor. Att besprutningsvätskor har orsakat sterilitet hos plantagearbetarna. Dole vågar inte ta debatt om de vidriga arbetsförhållanden som råder på bananplantagerna i Honduras och Nicaragua. Kritiska arbetare utsätts för repressalier, om de anmäler missförhållanden. Hur kommer det sig att USA lägger sig platt inför fruktimportörernas krav på att kritik kan slås ned och tystas med både fysiskt och psykiskt våld. Skrämmande att kapitalstarka banan-stock-konservativa krafter ska börja bestämma om samhällsutveckling och inre förhållanden i USA. Tilläggas bör att filmen Bananas inom kort ska visas i Sverige. Hur stor och tyst blir eventuell offentlig visning i USA? I Sverige kommer debattens vågor gå höga. Vem hade väl kunnat ana att president Obama låtit sina idéer om yttrande och tryckfrihet halka iväg på skal ifrån "banana". Tyst därom bör man tala, när man ska hålla tal
