SJ = Sibiriens Järnvägar
Foto: Eilert Gezelius
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
bjuder upp till den här gången. Torsdag den 15 januari skulle vi åka med Norrbottens länslag i handboll från Boden ned till Katrineholm. Om jag inte minns fel var det någon grad under 20 på
termometern, alltså ingen svinkyla på något sätt. Vi hade förstås liggvagn så grabbar och tjejer skulle vara något så när utvilade innan de skulle börja
prestera på idrottsplan.Omväg på isen till Luleå ..?
I vanlig ordning var SJ försenat från
Kiruna. När man frågade tågpersonal om varför kom svaret att det berodde på en tågurspårning i Luleå. Alltså måste nattåget från Kiruna ha hittat på en helt ny rutt, där man på något händigt sätt passerar Luleå. Kanske åker man på
älvens is, vad vet jag ..?Nåja nu var inte förseningen särskilt mycket, någonstans kring 30-40
minuter. Det måste ju vara klockrent efter SJ-mått mätt. Men när vi äntligen tuffade igång märkte jag ett litet annat fenomen. Det var kallt inne i vagnarna. Faktiskt mycket kallt, särskilt i första liggvagnen efter där vagnarna kopplas ihop. Närmast snöstorm i korridoren
Snart var rutan i vagnen dubbelt så tjock av all is som bildades (se den större bilden)
och på väggen i nedersta bädden fanns det rimfrost när jag kröp till kojs. Vilken
tur att man härdats i det militära tältlivet, tänkte jag och släckte ögonen. Vid pass två vaknade jag och trodde
tänderna skulle skallra ur truten. Eftersom inte liggvagnarna ger något utrymme för åkarbrasor klev jag upp och började röra mig i korridoren utanför. Där var det närmast snöstorm och jag började undra om tåget tagit en ny omväg. Nu förbi Sibirien eftersom golvet var snorhalt av all snö som drev in. Äsch tänkte jag, det som inte dödar härdar. Jag tänkte passa på att gå på toaletten när jag nu ändå var uppe och försökte få tillbaka värmen. Där var det ännu värre och jag prisade min lycka att inte behöva använda sittringen. Vattnet i kran frös till is
Det var is och snö både här och där och faktiskt så kallt att vattnet frös när jag tryckte på knappen till tvättstället (se den mindre bilden). Man pratar vitt och brett om hur
miljövänligt det är att åka tåg, men
ingen nämner ett ord om hur uruselt vagnbeståndet är. De här liggvagnarna måste ju ha varit moderna strax efter andra världskriget och förmodligen inte varit på en service sedan 1955 då
virvlande snö utifrån trycks in genom
fönstren och toaletterna bottenfryser. Jag bävar inför nästa tågresa jag ska göra, om det nu blir någon? Timtals förseningar plus en omväg till "Sibirien" ger inte goda odds för framtiden. Jag tror nog den egna bilen är säkrast, i vart fall kommer inte snön invirvlande i ansiktet.