Vattnets betydelse är avgörande för vår livskvalitet. Vattnet är inte bara vårt viktigaste livsmedel, bra vatten behövs även inom industrin och är en nödvändig resurs för fiske, båtliv, bad och naturupplevelser. Många människor väljer att bo vid vattnet och rent dricksvatten är något som vi anser självklart.
Bilden av att Sverige har opåverkade och rena vatten är en myt. Trots många förbättringar under de senaste årtiondena har fortfarande nästan hälften av allt vatten underkänd kvalitet. Inte minst behövs en ökad övervakning av grundvatten, biologiska faktorer och kartläggning av kemiska ämnen. I dessa avseenden är Sveriges miljöövervakning långt efter många andra länder i Europa.
En vanlig uppfattning är att vi har bra kontroll på våra vattenresurser, men i själva verket finns det bara säkra uppgifter för omkring 15 procent av Sveriges vatten. Det är otillräckligt för att kontrollera utsläpp som kan skada vattenmiljön. Vi kan inte heller visa att de förbättringsåtgärder som utförs ger önskad effekt.
Ett grundproblem är nuvarande brister i samordningen av övervakningen av vatten. Många olika aktörer sysslar enbart med ”sin del”, utifrån sina syften och krav på vattenkvaliteten. För att utnyttja resurserna för övervakning behövs bättre styrning och samordning på nationell nivå.
Över hälften av dagens övervakning av vatten betalas med statliga pengar via olika bidrag och nationella miljöövervakningsprogram. För resterande övervakning är det i stort sett bara vissa tillståndspliktiga verksamheter som industrier, kommunala reningsverk och andra som har krav på sig att kontrollera hur de påverkar vattnet, som därmed är med och bidrar till övervakningen.
EU har riktat skarp kritik mot Sveriges nuvarande, otillräckliga system. Enligt EU:s ramdirektiv för vatten skulle medlemsländerna senast 2010 ha sett över sin prispolitik för vatten så att alla vattenförbrukare har krav på sig att använda vattenresurserna effektivt och ansvarsfullt.
När det gäller att kontrollera och minska utsläpp från punktkällor anses Sverige ha varit framgångsrikt. Sämre är det med de diffusa utsläppen som genom samhällets utveckling har fått allt större betydelse. Det handlar om enskilda avlopp, påverkan från vattenregleringar och vattenuttag, föroreningar från luften samt utsläpp från trafik, dagvattenledningar, jordbruk och skogsmark. Dessa verksamheter är knappast med alls och medverkar för övervakningen av vattnet.
Om alla bidrar till övervakningen av det vatten som de påverkar får vi en ökad kontroll av vårt vatten. Det fordras tydliga krav på samordning av alla övervakningssystem och beslut om att alla vattenanvändare ska bidra till övervakningen. Det är stora värden som står på spel för nuvarande och framtida generationer.