Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ifall de hundägare som rastar sina hundar genom att sabotera skidspår skulle haft förstånd nog att vara på andra ställen, så skulle inte Anders Klang behövt bli så arg att han formulerat sig så dumt som att "sticka till Fido med stavspetsen". Faktum kvarstår dock att med rastning av hundar i skidspåren blir det farligt för alla med risken att åkare i hög fart trasslar in sig i kopplet till hunden som kan vara svår att se. Det är dock husse eller matte samt övriga som går i skatefilen som nog gör Anders Klang så upprörd, genom att deras fotspår gör den släta och lättåkta ytan till en gropig och svåråkt yta. Skillnaden är som att köra bil på slät asfalt och gropig grusväg. Allemansrätten gör dock att ett förbud mot att gå i skidspåren inte är möjligt. Detta visar utredningarna som gjorts, när det gäller att betala för att åka skidor. Men om man är villig att visa respekt så följer man uppmaningen om att gå någon annanstans än i skidspåren. Skatefilen räknas i detta fall även som skidspår. Den vänstertrafik som verkar råda från Ormberget i Luleå ner till Lerbäcken beror på att alla vana skidåkare inser att det är lättare att väja när man åker nerför än uppför och att det då blivit en praxis att man väjer när man åker ner till Lerbäcken. Med den breda skatefilen så har den gamla "ur spår-regeln" slutat att tillämpas. Detta ställer till problem för dem som inte är så bra på skate eller inte är starka att staka. De som upplevs som bromsklossar när de ligger före i spåret, blir omöjliga att ta sig förbi. Så en uppmaning är att när man känner att man bör bli omåkt så sänker man farten i några sekunder, i stället för att göra det mera naturliga och öka farten när man känner någon bredvid sig. Detta för att underlätta omkörningen som annars kan bli omöjlig. Det är specielLt kvinnor som har svårt att kunna göra omkörningar av dem som är lite långsammare. För män har en benägenhet att ta i lite extra då de håller på att bli omkörda av kvinnor.
