En vän ringde mig under semestern och var påtagligt stressad. En av (alla) de regniga sommardagarna hade hon passat på att rensa garaget från alla de prylar som familjen inte längre använde. Hennes sambo som tidigare arbetat som snickare hade exempelvis samlat på sig en ansenlig mängd handverktyg av olika slag.
Innan något lades ut till försäljning ringde hon till sin sambo och frågade vilka prylar som var okej att sälja och vilket försäljningspris han ansåg var acceptabelt för de saker som han ägde. Min vän noterade allt omsorgsfullt på en papperslapp och la sedan ut ett stort antal annonser på Blocket.
Strax därefter började telefonen ringa och mailen hagla. När sambon kom hem berättade min vän stolt över de affärer som hade gjorts. När hon berättade om den dragsåg av märket Festool som hon hade sålt för 500 kronor såg hon dock hur sambons ansikte plötsligt stelnade till.
Tillbaka till telefonsamtalet. Min vän närmast flåsade fram frågan om det var möjligt att ringa köparen och hämta tillbaka den dragsåg hon nyss hade sålt för 500 kronor. Den skulle nämligen ha kostat 5000 kronor enligt sambons instruktioner, vilket motsvarande ungefär halva inköpspriset.
Jag tvingades meddela henne att det kan vara läge att bjuda sambon på en extra god middag eftersom det kan bli svårt att få tillbaka sågen från köparen. Hon hade ju trots allt fått fullmakt från sin sambo att sälja sågen. Genom att sälja sågen för ett lägre pris än hon hade fått tillåtelse till hade hon visserligen gått utanför fullmaktens ramar. Det gör dock inte att affären i sig skulle vara ogiltig och att det skulle vara möjligt att backa affären genom ett enkelt samtal till köparen.
Ett undantag vore naturligtvis om köparen frivilligt skulle godta att backa affären eller om köparen redan vid köpet insåg eller borde insett att säljaren gick utanför sina ramar. Dessvärre stod inget av dessa alternativ till buds i min väns fall och en del av de intäkter som garagerensningen hade resulterat i fick därför användas till ett försonande restaurangbesök.
Även rena felskrivningar i annonser och betalningar till fel mottagare är inte helt ovanliga och kan skapa en hel del oreda. Vilken part som vid dessa sorters misstag har rätten på sin sida går naturligtvis inte att svara på generellt, men normalt är det av stor betydelse vid bedömningen just huruvida mottagaren av informationen eller betalningen var i god eller ond tro. Förstod mottagaren att informationen eller betalningen var felaktig? Eller borde mottagaren ha förstått det? Att i efterhand kunna bevisa vad någon – ofta okänd person - kände till kan vara minst sagt svårt.