Men Francis har en funktionsnedsättning och bor på det privata familjehemmet Amhigo i Boden. Där, i en miljö som ska vara trygg och omhändertagande, borde de givetvis veta att en av hans stora passioner är att promenera långa sträckor.
Men något har uppenbarligen gått snett. Inte bara en gång. Inte två. Utan tre gånger på bara några få dagar lyckades den unge pojken rymma och varit borta i flera dagar. En fjärde gång hade kunnat bli ödesdiger med tanke på att nätterna i en rasande fart blir allt kallare.
Francis mamma berättade om skräcken och oron över sin sons försvinnande. Hon har under flera dagar befunnit sig i Boden för att tillsammans med hemvärn, polis och allmänhet leta efter honom. Hittills har det slutat lyckligt varje gång.
Många norrbottningar har via medierna kunnat följa de dramatiska sökinsatserna i skogarna runt Boden och de flesta ställer sig nog frågan hur detta har kunnat hända. Hur kunde det gå så fel så många gånger?
Våra reportrar har vid ett flertal tillfällen sökt de ansvariga på familjehemmet Amhigo för att få svar.
Handlar det om slarv?
Otur?
Brister i rutinerna?
Kanske gick inte någon av Francis ”rymningar” att undvika?
Men varje gång vi sökt ansvariga har de flytt våra frågor. Avböjt att kommentera eller hänvisat till sekretess. Det är fegt och djupt upprörande.
Vi kan bara hoppas att Francis anhöriga redan fått klara besked men jag menar att även allmänheten har rätt att få veta, om inte annat för att undvika spekulationer. I dagarna IVO-anmäldes ärendet och det är förstås alldeles utmärkt. En sådan utredning kommer att kunna sprida ljus.
Men just i det här fallet borde transparens och öppenhet från dag ett varit en självklarhet.