Det Àr ingen vacker del av vÄr historia

Det Ă€r ingen vacker del av den svenska historien. Just dĂ€rför Ă€r den sĂ„ viktig. Och dĂ€rför bör vi alla genomlida ”Sameblod” som har premiĂ€r pĂ„ svenska biografer i dag.

UtstÀllningen "(O)mÀnskligt" Àr gjord i samarbete mellan Forum för levande historia, Etnografiska museet och RiksutstÀllningar. Den berÀttar om rasbiologer och skelettsamlare och om hur vi i Sverige sorterat och dömt ut mÀnniskor. 
Under 1900-talets första hÀlft mÀttes det skallar som aldrig förr i Sverige. PÄ 1920-talet instiftades Rasbiologiska institutet i Uppsala.

UtstÀllningen "(O)mÀnskligt" Àr gjord i samarbete mellan Forum för levande historia, Etnografiska museet och RiksutstÀllningar. Den berÀttar om rasbiologer och skelettsamlare och om hur vi i Sverige sorterat och dömt ut mÀnniskor. Under 1900-talets första hÀlft mÀttes det skallar som aldrig förr i Sverige. PÄ 1920-talet instiftades Rasbiologiska institutet i Uppsala.

Foto: JOHAN ENGMAN / TT

Krönika2017-03-03 06:00
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Det rÄder inte direkt nÄgon kunskapsbrist nÀr det gÀller Adolf Hitler.

De flesta av oss vet ocksÄ vad hans gÀng Himmler, Heydrich, Eichmann, Goebbels och Mengele gick för.

Undervisningen pÄ det omrÄdet har varit komplett och vi förfasas Àn i dag över vad som hÀnde i Nazityskland, den raspolitik som slutade med gas och ugnar.

Men hur mÄnga svenskar kÀnner egentligen till Herman Lundborg?

Hur mÄnga av oss vet vad som pÄgick precis hÀr i Norrbotten pÄ 30-talet?

Svaret Àr tyvÀrr: sorgligt fÄ.

Herman Lundborg var inte bara lĂ€kare. Han var framför allt en svensk rasbiolog. Han blev en stjĂ€rna pĂ„ detta omrĂ„de, dĂ€r Sverige i princip var vĂ€rldsledande, och skrev bland annat verken ”Rasbiologi och rashygien”, ”Svensk raskunskap” och ”VĂ€sterlandet i fara”.

Lundborg och hans kollegor hyllades stort i Nazityskland och hans arbete ledde fram till Statens institut för rasbiolog i Uppsala och en steriliseringslagstiftning (verksam Ànda till 1976) för att skydda den svenska rasen.

Lundborg Àgnade Àven en ansenlig tid i Norrbotten dÀr han utförde sina rasstudier pÄ samer.

En fruktansvÀrd del av den svenska historien, dÀr samer fick sina skallar mÀtta, tvingades till nakenfotograferingar och blodprover.

Nyligen satt jag hemma i köket hos Katarina Pirak Sikku och Nils-Henrik Sikku i Jokkmokk och fick höra om detta. Det Ă€r en sak att lĂ€sa i bok, en helt annan att höra Nils-Henrik berĂ€tta om hur hans egen far tvingades genomlida denna rasistiska förnedring i Övre Soppero pĂ„ 20-talet.

SkallmÀtningar. PÄtvingade nakenfoton som sedan anvÀndes i böcker.

Det Ă€r Ă€ven om detta som Amanda Kernells film ”Sameblod” handlar.

En film som hyllats och vunnit flera tunga priser pÄ festivaler, men som först i dag har premiÀr pÄ svenska biografer.

I en intervju sa Kernell att folk ute i vÀrlden blivit chockade över att detta har hÀnt i Sverige.

– Vi ses ju som ett föregĂ„ngsland nĂ€r det gĂ€ller mĂ€nskliga rĂ€ttigheter.

Det Àr ju den sjÀlvbild vi har och dÀrför Àr det viktigt att vi svenskar ocksÄ chockas av filmen och dess budskap.

Och att vi upprörs över att detta Àr en sÄ nedtystad del av den svenska historien.

”Sameblod” kretsar kring Elle-Marja som, precis som Nils-Henriks far, tvingas genomgĂ„ skallmĂ€tning och nakenfotografering. Hon blir sĂ„ Ă€rrad av detta att hon helt ger upp sin samiska identitet.

I filmen ÄtervÀnder Elle-Marja som en Äldrad kvinna till sin hemort.

Det Àr med all sÀkerhet en mycket gripande historia.

Historien om rasbiolog Lundborg slutade ocksÄ intressant. Efter ett liv i rasbiologins trÀs blev ha sÄ smÄningom kÀr i Maria Kristina Holste, en samekvinna frÄn Soppero.

De fick 1927 sonen Allan i hemlighet – ett faderskap som erkĂ€ndes och godkĂ€ndes först Ă„tta Ă„r senare.

Kortisar

Orimligt lÄng vÀntan

I veckan kom domen i NordkalksmĂ„let. Det mĂ„ste vara en stor lĂ€ttnad för alla drabbade att det blev fĂ€llande domar, men det Ă€r samtidigt helt orimligt att arbetsplatsolyckor ska ta sĂ„ extremt lĂ„ng tid att utreda. Nordkalksolyckan skedde 2011. Nu kommer alltsĂ„ tingsrĂ€ttens dom. ÅterstĂ„r bara en överklagan och en hovrĂ€ttsförhandling innan domen till sist vunnit laga kraft.

Hoppet lever i Pajala

Efter allt som Pajala gÄtt igenom blir man försiktigt, med betoning, optimistisk efter veckans artikel om att det finns hopp för gruvan. Det skulle givetvis betyda oerhört mycket för bygden om driften kunde komma igÄng igen.

Olidligt spÀnnande

TV-serien Innan vi dör i SVT drar ihop sig mot slutet och det Ă€r bara att lyfta pĂ„ kepsen hĂ€r. Olidligt spĂ€nnande, trovĂ€rdigt och vĂ€lspelat. Att Adam PĂ„lsson och Magnus Krepper skulle imponera förvĂ„nar inte – men att Marie Rickardsson Ă€r sĂ„ klockren som hĂ„rd morsa och snut Ă€r underbart att se.

Krönika

Johan HÄkansson
LĂ€s mer om