Jag var mitt i centrifugen med två små barn, två och fyra år, ett jobb som gick på högvarv på Aftonbladet i Stockholm och hela det där livspusslet som hur man än lägger det hela tiden saknar bitar.
Jag hade i ärlighetens namn levt så ganska länge… trollandes med knän… fixandes… men nära utmattningens gräns inte sett någon direkt väg ut, inget vettigt alternativ.
Sedan hände det. Ni vet scenen i Matrix där man ska välja vilket piller man ska svälja. Lite så. Jag valde verkligheten, att faktiskt titta på Luleå som ett verkligt alternativ till det Stockholm jag bodde i.
Jag började lista saker i huvudet:
• Låta barnen lära känna farmor, mormor och morfar medan de ännu lever.
• Få den möjligheten till avlastning som det innebär.
• Leva ett enklare liv, med mindre avstånd, krångel och – ja, folk…
• Få tillbaka vintern med skidåkning, Luleå Hockeys hemmamatcher och knorr under kängorna.
• Närheten till naturen.
• Närheten till människorna.
• Närheten till… mitt ursprung.
Men, hur skulle det här bli då? Jag vacklade, lite som att bli ihop med ett ex, tänk om jag vaknar upp och kommer på alla skälen till att jag en gång flyttade.
Nu blev det en flytt. Det är tio år sedan. Och jag har aldrig ångrat det. Luleå har utvecklats, är i dag en långt mer levande och tilltalande stad med högklassiga matupplevelser och shopping och allt som hör ett modern cityliv till. Men, ändå så behagligt enkelt och nära.
Vad hade fått mig att flytta hem tidigare?
Ja, den enkla sanningen är nog att någon hade behövt väcka tanken i mig. Så fröt, eller gett mig ”pillret”…
Jag tror att många skulle ”behöva” inse att man inte måste springa i ekorrhjulet i den stora staden i jakten på något man inte ens minns vad det riktigt var. Karriär? Självförverkligande?
Jag tror att om vi som region förmår att nå fler och presentera ett attraktivt alternativ med boende, jobb och liv så kommer fler göra sina egna listor. Det blir lätt ett positivt tankevirus. Jag såg det hända bland mina kolleger på Aftonbladet, fler tittade yrsligt upp och sa ”va, vad ska du göra sa du… kan man flytta hem..?”
Jag tror att den starkaste kommunikationen vi kan skicka ut för att plantera fröet/pillret är det du just nu läst. Nämligen det personliga vittnesmålet. Upplevelsen. Som visar att det inte bara är möjligt, det kan faktiskt också bli ett av de bästa besluten man fattar i sitt liv.
Så. Varsågod, här är pillret…