Vi har alltid stått varandra väldigt nära, farmor och jag. Hon har lärt mig mycket, inte minst vikten av att vara självständig och våga stå för sin åsikt – oavsett vad andra säger.
Farmor var en stark person som levde ensam i många år i ett stugområde med få (om ens några) grannar under vinterhalvåret. När jag frågade henne om hon inte var rädd under mörka höstkvällar, flera kilometer från byn, så fnös hon; ”Vad ska jag vara rädd för? Mörkret? Nä, nog finns det annat att oroa sig för – om man nu vill det”.
För henne betydde familjen och djuren allt. Var det något hon oroade sig för så var det älgkon som såg så mager ut när den lommade över vägen. Eller vildkatten som ingen ville kännas vid. Fram till i somras drev hon ett småskaligt jordbruk med ett par kor och flera hönor. De gamla korna avlivades men hönsen hade hon kvar ända till slutet.
Farmor lämnade alltså inte bara en enorm sorg och saknad efter sig, utan också drygt tjugo hönor och några tuppar.
”Vi skänker väl bort dem till någon som har höns”. Så resonerade vi från början, men så började en tanke att gro. Hela min uppväxt har jag skämts bort med ägg, mjölk och kött från farmors gård. Skulle det vara helt slut med det nu? Eller kunde vi ta över några hönor?
Vi städade ur farmors gamla burar i ladugården på mina föräldrars tomt och så åkte vi och hämtade besättningen. Och ska man ändå ha tio höns – ja då kan man lika gärna ha tjugo. Så resonerade vi.
Frans, Kungen och Rune har fått med sig sina hönor och börjat komma till rätta i det nya hemmet. Rutinerna sitter redan; äggen läggs i prydliga högar, alltid på samma plats, och det blir ett himla kacklande om maten inte kommer i tid. Men trots att de gått igenom sitt livs största omställning tycks de vara nöjda med livet. Speciellt när vi bjuder på farmors specialitet: isbergssallad och spaghetti.
För oss känns det betydelsefullt att kunna ge det här gänget, farmors gäng, ett fortsatt bra liv. På så vis lever hennes arv vidare, samtidigt som vi kan fortsätta att baka världens gulaste sockerkaka och njuta av pinfärska ägg – varje dag!