En gång i tiden var jag en backpacker. Jag åkte runt i Asien med en stor ryggsäck och min bästis. Gick barfota på olika stränder varje dag, med tåringar och fotlänkar dinglandes kring benen.
Besteg berg och liftade med moppar och tuk-tuk. Sov på stenhårda britsar på nattåg för att spara in på hotellnätter. Bokade billigaste hyddorna utan varmvatten men med massor av spindlar och ödlor.
Vi tog dagen som den kom, mañana mañana – vart ska vi åka i dag?
Ett antal år har passerat sedan dess, inser jag mitt i sommarens semesterplanering. För plötsligt har jag blivit en småbarnsförälder. Tänk villa, Volvo och vovve. Fast katt, och bil av annat märke.
Först pratar vi om bilsemester, att spontant åka dit näsan pekar och lusten tar oss. Men så slår det oss, att de flesta småbarnsföräldrar ju åker på charter. Och att det nog faktiskt finns en anledning till att de gör just så.
Vi kollar upp konceptet. Direktflyg från Luleå, men så praktiskt! Förbokad transfer från flygplatsen, ja tack! Barnklubb, lekplats och grund pool med skuggande tak över – hurra! Och så all inclusive, varför inte, när vi ändå är igång?!
Mitt backpackerjag hade skrattat och fnyst. Fördomsfullt sett framför mig en chartercirkus med paxa handddukar-hets tidigt på mornarna, frosseriet vid buffén samt den blaskiga gratisdrycken som flödar dygnet runt.
Fördomar eller sanning? Tja, det återstår att se. För nu är det bokat, i sommar är det jag som åker på charter.
Vi kanske ses vid poolen? Först dit med handduken på morgonen vinner!