Statistik från Svenska statistiska centralbyrån gör gällande att 86 procent av Sveriges kommuner tappar unga mellan 18 och 25 år.
Förändring i befolkningsantalet 15-19 åringar 2012 jämfört med 20-24-åringar 2017 är i Pajala minus 19 procent bland män och minus 42 procent bland kvinnor.
Motsvarande siffror i Kalix är minus 9 procent bland män och minus 20 procent bland kvinnor (Källa: SCB).
Trenden i hela Norrbotten, med ett par undantag, är att fler kvinnor än män väljer att flytta och statistiker från SCB spekulerar i att unga kvinnor har ett större behov av självständighet och därför flyttar.
Dessutom finns det röster som gör gällande att det är en urbanisering som pågår nu, det vill säga att allt färre människor väljer att bo på landsbygden och fler väljer att bo i städer och med den huvudsakliga drivkraften att städer är attraktivare att bo i, och att processen både är snabb och omöjlig att stoppa.
Under mina möten med kommunernas näringslivsutvecklare har jag insett att de i sitt arbete reflekterat över att unga kvinnor flyttar ut och att många inte har nöjt sig med schablonmässiga förklaringar eller myter så som att unga kvinnor behöver mer självständighet än män eller att unga kvinnor och mäns drömmar och behov är väsensskilda.
En driftig och modig näringslivsutvecklare valde att fråga ett antal av de kvinnor som flyttat från orten om varför och de svarade att de var ”less” på att passa upp på sina pappor och bröder.
Kan en del i förklaringen till att varför kvinnor flyttar från Norrbotten vara att det finns behov av ökad jämställdhet mellan kvinnor och män, det vill säga att kvinnor och män, flickor och pojkar får samma makt att forma samhället och våra egna liv?
I den nationella strategin för hållbar regional tillväxt och attraktionskraft, det vill säga strategin som skall bidra till att det regionala styret bidrar till att skapa goda förutsättningar att bo, arbeta samt etablera företag, framhålls vikten av miljö-, jämställdhets- och integrationsperspektiven.
Det innebär en jämn fördelning av makt och resurser mellan kvinnor och män, att allas kompetenser tas tillvara oavsett bakgrund och ålder samt där hänsyn tas till miljön och där klimatpåverkan minskas.
Alla är ansvariga till att bidra till en attraktiv region, ett inkluderande Norrbotten, där kvinnor, män och personer med annan könsidentitet kan bo men framförallt leva. Lika många kvinnor och män som det finns i Norrbotten, lika många drömmar om framtiden finns det och kanske är vi redo att göra om och att göra rätt?
Mitt förslag är att vi arbetar vidare på att vara inkluderande och varmt välkomnande och skapar plats i våra hjärtan, för Norrbotten är fortfarande norra Europas mest glesbefolkade landområde så det finns plats för alla i skogen, på fjället eller myren.