Så nu går även sommaren 2016 till sin vila. Och det enda som finns kvar, som bevis på att den varit här, är det gulnade gräset som snart täcks av snö.
I våra minnen kommer denna sommar blekna bort, och snart ställa sig i samma minnesbank som alla andra passerade årstider. Ett svagt skimrande minne av sol, bad, skratt och fågelsång. Men oftast regnade det hela sommaren. Minnet spelar oss ett spratt. För även våra minnen förändras. Jag får andra erfarenheter som gör att jag tittar på mina minnen från ett annat utgångsläge.
Det blir så tjorvigt, jag blir snurrig, mår illa, när min hjärna i ständig förändring ska förstå en värld i ständig förändring.
Jag tittar på det nya kaklet i Pontushallen och drar mig till minnes vinkeluträkningarna i skolan. Hur räknade man med Pythagoras sats, det minns jag inte längre. Men jag minns ett citat, som den gamla greken han lär ha sagt:
”Allting förändras, inget består”.
Men något i detta livet måste väl vara för evigt ? Jag brukar formulera om det till att ”Det enda som består är förändring”.
Det som viktigt för dig just nu kommer kanske inte ens att vara en del av ditt liv om nåra år, månader, dagar. Det låter pessimistiskt, det låter ledsamt, det gör mig rädd.
Allt förändras hela tiden.
Människan letar efter det eviga, den eviga lyckan, den slutgiltiga förvaringen för kärnavfall, den sista vilan, den oändliga historien. Vi hoppas att vi ska hitta det, den ultimata bilen, det perfekta boendet, den eviga kärleken. Men det finns ingenting som inte är ändligt. Tänker jag, medan jag tar ett djupt andetag och blundar, för att inte bli nedstänkt av elitsimmarna i banan bredvid.
Men det är inte bara omgivningen, eller jag som individ, som förändras. Förändring är också konstant i grupperna som jag är en del av. När vi pratar om gruppdynamik brukar vi prata om fyra olika faser; Initialfasen – rollfördelningen är oklar, osäkerhet. Smekmånadsfasen – mycket kommunikation, undviker konflikter. Konfliktfas – känslor, kamp, allians. Samarbetsfas – klara av arbetet, lösa konflikter. Separationsfas – slutförande, gå vidare, sorg.
Gruppen rör sig konstant mellan dessa faser, men denna dynamik går också att applicera på alla mänskliga relationer. Det är ett ständigt förändringsarbete, för när relationen slutar att röra sig mellan dessa olika faser, kommer relationen också att upphöra. Tillintetgöras.
Vi – som ständigt föränderliga individer, i ständigt förändrande grupper, i ständigt förändrande miljöer – måste läsa oss att hantera förändring.
Men hur fan gör jag det? Jag vill ha rutiner, jag vill ha trygghet. Hur ska jag kunna fånga något när bytet och fällan alltid är olika?
Mina muskler värker, och det är dags att klättra upp ur basängen. Jag lämnar mina funderingar i poolen, och dom kanske är kvar där nästa gång jag kommer och simmar.
Men om jag ska tro den gamla filosofen Herakleitos kan jag aldrig stiga ner i samma vatten två gånger.