Näbbdjuret, vilket fascinerande djur! Med kropp som en utter, kloförsedda simfötter, giftsporrar och en näbb är djuret svår att placera. Inte speciellt förvånande att arten klassades som bluff 1798 när forskare i England fick ett skinn från djuret, skickat från Australien, för att studera. Men underligast av allt är att näbbdjuret lägger ägg men klassas som ett däggdjur för att den diar sina ungar. Är inte det motsägelsefullt, tänker jag under tiden som jag schamponerar håret.
Från den varma öknen till det frostiga Sibirien finns det ett annat djur som är ytterst förundrande. Djuret är en allätare, och kan överleva på en mängd olika dieter. Under en livstid har de flesta individer av denna art endast en kull med ungar som de sköter om i flera decennier. De kan bryta ben, och efter bara några månader vara fullt återställda. Många inom arten äter och dricker giftiga preparat för att roa sig själva. Nej, jag pratar inte om björktrasten som flög in i vardagsrumsfönster (full på jästa rönnbär) förra hösten. Det underliga djuret jag beskriver är oss; människan. Ja, vi är nästan konstigare än Näbbdjuret. Att vi har världsherraväldet i dag säger många beror på att vi är så anpassningsbara.
Just nu känner jag mig inte speciellt anpassningsbar, varför har inte människans öga lärt sig hantera tvål? Jag famlar efter handduken för att torka bort det värsta, men utan min syn känner jag mig inte så evolutionärt överlägsen.
Näbbdjuret biter sin partner i svansen när de ska para sig, men det finns många människor som biter sig själva i svansen, som det svenska partiet som vill hjälpa krigsflyktningar på plats, men som vill sänka biståndsbudgeten. Eller som Donald Trump som inom loppet av några månader pendlade från att vara för planerat föräldraskap till att i nästa intervju vara en stark abortmotståndare.
Anpassningsbar var också den där typen på krogen som var feminist när han pratade med mig men sen nedvärderade idrott som utövas av kvinnor när han snackade med sina polare. Den där vännen som bara äter ekologiskt och närproducerat men som sen tar charterplan till Thailand för att hitta sig själv, är ju också ett bra exempel på att vara anpassningsbar... Eller hästägaren som provoceras av att hans favoritdjur säljs som pålägg, men som gärna själv trycker i sig bacon efter en frisk ridtur. Fast, det är väl bara att vara en hycklare, suckar jag under tiden som jag skrapar bort den gamla huden under fotsulorna.
Jag kommer aldrig upphöra att förvånas av vår fantastiska värld, tänker jag och stänger av vattnet.
För 200 år sedan trodde inte forskarna att ett så motsägelsefull djur så som näbbdjuret kunde existera. Precis som jag för fem år sedan inte trodde att Luleå kommun kunde vara för utförsäljning av allmännyttan och ha kontor i Austin. Att kunna vända kappan efter vinden har varit människans evolutionära fördel mot det principfasta och traditionella näbbdjuret, och kommer nog fortsätta vara det ett tag till.