Dokumentären handlar om kampen om att bli behandlad med ett högre mänskligt värde. Så här 2018 känns det givet, men för kvinnliga hockeyspelare är det inte så. Vi får följa Emma Eliasson och Johanna Fällman och deras liv som elithockeyspelare. Deras strid för bättre villkor.
Fjorton spelare i Damkronorna skriver ett mejl till landslagsledningen och ber om förbättringar. Landslagsledningen väljer att ringa runt till spelarna och en efter en väljer de att backa från kritiken.
Förutom Emma Eliasson.
Hon står fast vid sin åsikt vilket inte uppskattas av förbundskapten Leif Boork. Några månader senare blir Eliasson inte uttagen till VM – trots att hon utsetts till Sveriges bästa back några veckor tidigare – av just Leif Boork.
– När man bestämmer vilka som är med väger man in hur deras karaktär är. Som hockeyspelare vet vi att hon är bra, men hon har inte uppfyllt kraven som vi ställer på spelarna som är med. I det korta perspektivet tappar man kanske tempo, men i det längre perspektivet är ingen oersättlig. Det är det folk tror i dag. Jag föredrar det kinesiska ordspråket: "Du är lika saknad som hålet är stort där du drar upp handen ur vattnet", säger Boork i dokumentären.
Dörren till landslaget smälldes igen för Emma Eliasson som efter säsongens slut bestämde sig för att avsluta sin hockeykarriär, endast 27 år gammal.
I en scen får vi följa med Emma när hon åker hem till Kiruna. Hon sitter med sin mamma i köket och samtalar.
– Hur det än är, så har du hunnit med tre OS. Det tycker jag att du ska vara stolt över, säger Emmas mamma.
Tårar rinner ner för min kind. Det här är, ursäkta språket, rent åt helvete. Jag kokar.
Just nu pågår OS, men utan Emma Eliasson.
Hon har åkt till Thailand för att hon inte orkar vara hemma under spelen. Jag hade hellre sett att Boork njöt av sin pension på en strand. Där han när som helst hade kunnat gå ner till vattnet för att trycka ner sin hand, dra upp den igen och inse sina stora misstag.
När det gäller min känsla av värme tänker jag på alla scener i dokumentären där man får uppleva lagsammanhållning på bästa sätt. När spelarna samlas i en ring inför sista perioden i semifinalen mot HV71.
När tränaren Fredrik Glader går runt vill varje spelare i omklädningsrummet och ger en klapp på axeln efter den tuffa förlusten.
När Johanna Fällman berättar om sin kärlek till "småkorv" och makaroner och när laget är uppe i Gällivare för att spela.
I slutet av dokumentären berättar Emma Eliasson att hon har koordinaterna för Matojärvi tatuerade på armen.
– Är det där Salming kommer ifrån?, frågar en lagkamrat.
– Det är där Eliasson kommer ifrån, svarar Emma.
Emma Eliasson står upp för sin åsikt för att förändra för en hel grupp, för framtiden.
I mina ögon är hon en sann hjälte.