Jag älskar hösten, det är helt klart en favoritårstid. Lövens fantastiska färger. Röda, gula, orangea och gröna. Hur det prasslar. Den underbara känslan av att promenera genom en gigantisk lövhög, dock med skräckblandad förtjusning med tanke på min råttfobi.
De friska höstvindarna ersätter vår i år tropiska sommarvärme. Det är så härligt att få gosa in sig i varma stickade tröjor och dricka te hemma i soffan. Jag slipper min stress över att ”är det fint väder då ska man minsann vara ute”. Att sitta inne och titta på tv ger mig dåligt samvete.... Töntigt, jag vet.
Hösten ger mig också rensnings- och organiseringsmani. Jag är osäker på om det är för att alla reklamblad innehåller sidvis med bilder på plastlådor i olika storlekar med eller utan lock i alla färger man kan tänka sig. Flyttlådor, svarta sopsäckar, markeringspennor, tejp är på rea, en organiseringsfreaks största dröm. Nu jäklar ska det rensas och säljas på köp- och säljsidor. Allt ska bort.
– Hej, Emma heter jag, snart friskförklarad både loppis och auktionsmissbrukare.
Jag vill ju egentligen tjäna pengar på alla saker jag inte vill ha eller behöver längre, eller aldrig behövde!
Det är där allt fallerar för mig, i alla fall på rensningsdelen. Jag öppnar helst inte dörren om någon skulle knacka på. Svårt att sälja saker då. Tycker sådana möten är jättejobbiga och det brukar sluta med att jag ger bort mina saker till etablerade organisationer ett halvår senare. Någon där ute kommer jag göra väldigt glad med asschyssta auktionsfynd jag inte är modig nog att sälja face to face.
Hösten är också då man tar tag i sina sju månader gamla nyårslöften. Det är nu jag köper det där träningskortet. Det är nu jag börjar äta bättre mat, det är nu jag ska sluta skjuta upp saker. Exempelvis lämna in min krönika i tid så jag slipper sitta och skriva den i panik på mobilen på planet till Mallorca just nu. Det är nu jag ska bli en roligare och bättre mamma, fru, arbetskamrat, kompis, trädgårdsmästare och ta bort de svarta sopsäckarna med löv som stått kvar på gården sen vi krattade i maj. Det är förmodligen kompostjord i dem nu, så då kan jag ju styra upp det där trädgårdslandet som vi pratat om i tio år. Fan vad jobbigt allt blev. Känner mig redan trött.
Hösten kan också vara deppig. Det blir mörkare ute vilket betyder att vintern närmar sig med stormsteg. Det känns som att hela Luleå går i ide när vintern nalkas. Gatorna blir allt tommare. Man ser inte folk i ögonen längre för man skyddar sig mot kylan under lager på lager av mössor och luvor. Folk kurar i hop sig i sina hem.
Kan vi inte lova varandra att vi ska ha en kul höst och vinter fram tills isvägen öppnar, då är vi ju på banan igen så att säga.
Bjud hem vänner, gå på bio, fika, ät ute, gå på teater och konserter....Kom igen det blir kul! Sitt inte hemma i mörkret, vi kan alla glädja någon med vår närvaro!