Hur kan en livsviktig funktion ha blivit ett bekymmer för oss? Jag har länge intresserat mig för och fördjupat mig i hur stress påverkar människors beteenden och mående. I mitt jobb som organisationskonsult ser jag gång på gång hur stressen inverkar både på individers hälsa och på prestationerna i våra organisationer.
Häromdagen tittade jag på Anders Hansens nya tv-serie ”Din hjärna” i SVT. Anders Hansen har med sina böcker och sitt sommarprat nått ut till många människor med viktig kunskap och kloka insikter. Jag känner mig glad och inspirerad över att vi förstår allt mer om hur vår hjärna fungerar och hur vi människor påverkas av olika faktorer i vår omgivning.
Vi vet att vi har ett stressystem som är utvecklat för att hantera akuta hot och faror. Vi vet att vår stressrespons är helt nödvändig för vår överlevnad. Vi vet att stress inte heller är farligt under kortare perioder, vi vet att det är den långvariga stressen som gör oss sjuka. Det finns igen tydlig gräns för när prestationshöjande stress övergår till en stress som kan bli negativ för oss.
Stressen är i grund och botten densamma, men det finns individuella skillnader i hur vi upplever den. Vi ska vara tacksamma för kroppens signaler för då kan vi stanna upp och göra något åt vår stress, under förutsättning att vi förstår kroppens signaler.
Allt detta vet vi, men det är betydligt svårare att veta hur vi ska hantera stressen på arbetet och i våra liv.
Varför är det då så svårt att dra kloka slutsatser och agera utifrån den kunskap vi faktiskt har? Jag tänker att det finns många anledningar till att det är svårt, eftersom hindren finns både på organisatorisk och individuell nivå.
En faktor som gör det utmanande för oss är det höga tempot och vilken betydelse det får i organisationer. Framtiden kommer snabbare, organisationer anpassar sig och bygger kulturer där det värderas att ständigt vara upptagen. Att kunna hantera ett arbetsliv som ställer höga krav i form av att allt går snabbare handlar mycket om balans. Balans mellan att kunna agera och reflektera.
I våra verksamheter behöver vi kunna agera likt brandkåren och göra snabba utryckningar, vi behöver kunna fatta beslut under press och göra snabba omställningar. Men likväl behöver vi eftertanke och reflektion för att klara av att göra perspektivbyten och ta distans från vår vardag för att kunna fatta beslut som är kloka och hållbara över tid.
Det svåra är att veta när det behövs action och när det behövs eftertanke.
Organisationen och individen behöver samspela kring dessa frågor. För att individer ska klara av att hantera olika situationer som framkallar stress behövs först kunskap.
Steg två är att kunna prata om det. Ett vaccin mot stressrelaterade problem på arbetsplatser är att medarbetare känner varandra väl också när det kommer till vad som stressar.
Ökad kunskap om vad enskilda individer behöver bidrar till ett mer hållbart arbetsliv och ökad produktivitet. För att göra något bättre imorgon behöver såväl individer och organisationer hitta och bygga system som tillåter reflektion, utan att tappa den så nödvändiga förmågan att fatta beslut och agera.
Det är dags att stanna upp och ställa sig frågan: ”Vad behöver jag för att hitta min egen balans, och hur kan jag agera för att bidra till att min arbetsplats hittar utrymme och trygghet för att prata om stress?”
Svaret på dessa frågor kan leda till medvetna val för att skapa organisationer med chefer och medarbetare som håller över tid samtidigt som det ger goda resultat.