Jag minns ännu den rubriken, "Norrbotten - en tärande eller närande landsända?" Det var en uppsatts i gymnasiet som jag skrev för drygt två decennier sen då jag gick på Sandbackaskolan i Arvidsjaur. Jag var väl ungefär 17 år och minns hur förvånad jag blev då jag efter idogt arbete kom fram till hur stor del av Sveriges BNP som byggde på de norrbottniska råvarorna. "Va? Var det inte Volvo och Ikea som byggt landet? Var det inte bilar och möbler och Abba som landets exportintäkter i huvudsak bestod av?".
Självbilden hos mig som tjej, tonåring, norrbottning, och inlandsbo, var att länet befolkades av tärande, bidragstagande, arbetslösa och framtidslösa invånare. Hur tusan hade jag fått för mig en sån sak? Hur kunde skolan, mina samhällsengagerade föräldrar, min omgivning missat att undervisa den riktiga bilden av Norrbotten? Eller led de av samma missvisande nidbild av vår landsända?
Jag minns att jag tog hjälp av min farbror Olle, professor i skatterätt som studerat Sveriges beskattningssystem ända sedan samerna förslavades vid Nasafjäll. Kungens utsända kom, plundrade, missionerade sin kristendom, exploaterade och drog precis som i andra kolonialsamhällen. Under isande vintrar, i väglöst land gick transporterna av silver och skinn till kusten. Inte nog med att gruvorna stod till kungarikets förfogade, det krävdes dessutom att vi skulle transportera ner skatterna till kusten. Det är hundratals år sedan människor tvingades dö längs vägarna i Norrbotten under råvaruutförseln för att stärka den svenska kronan, men att vi måste göra det idag 2014 är inte bara förnedrande, utan i högsta grad oetiskt och odemokratiskt.
När den nya nationella transportplanen för 2014-2015 presenterades i veckan och det visade sig att futtiga 784 miljoner kronor av en total budget om 522 miljarder går till länet så kan man inte annat än att klia sig i huvudet. Hur går uträkningen ihop ens nationalekonomiskt? Vi ska sålunda fortsätta pumpa ut skog, malm och vattenkraft men utan uppdaterad infrastruktur? För att vi klarade det med rensläde på 1700-talet?
"Ja, det saknas mycket men å andra sidan hade vi inte väntat oss annat", säger landshövding Sven-Erik Östberg i onsdagens Kuriren. Jag tycker det finns ett systemfel i hela det uttalandet, hur i fridens namn kan en av Norrbottens främsta företrädare verkligen inte förvänta sig mer? Jag förväntar mig mer, mina barn förväntar sig mer av framtidens kommunikationer, rättvisa, och enkel matematik. I det stora hela skapas dessutom en helt felaktig och negativ självbild hos oss invånare. Vi är helt enkelt inte värda mer än så här.
Norrbottniabanan verkar kategoriseras som ett onödigt projekt. Vi är tydligen inte tillräckligt många, eller viktiga för att försörjas med vägar, trots att länet är ett av Sveriges hetaste tillväxtområden. Det verkar onödigt att vi ska röra på oss eller överhuvudtaget kommunicera vi som bor här uppe. Det räcker tydligen att vi går rakt ner i gruvan eller så långt in i skogen som vi kan och bara fortsätter att göra det som vi gjort i alla tider utan att protestera - nämligen jobba hårt och sen leverera. Den nya transportplanen är i sig bevis nog för att vi 2014, fortfarande bara räknas som andra klassens grovarbetare med enda syfte att lyfta upp skatterna hur de mörka hålorna till kungariket och finansministerns skattkista.
Det tog ju inte så många timmars arbete för en gymnasieelev att konstatera att Norrbotten är juvelen i kronan. Att det varit så sen urminnestider och fortsättningsvis förmodligen kommer att vara så. Men då nationella transportplanen presenterades i veckan poppar gymnasisten i mig upp och tvingas ställa samma fråga igen, 20 år senare. Är det nåt jag missat, något som jag inte förstått? Hur kan enkel matematik inte fungera i det praktiska? Guldet och de gröna skogarna finns fortfarande här, statsintäkter och glittrande råvaror en masse, men ska vi verkligen fortsätta att krypa på knaggliga vägar bara för att leverera ner till skattkistan?