Min omstart den här hösten handlar om att prioritera bättre så det viktigaste blir gjort på arbetstid och att reflektion och små återhämtningspauser läggs in under arbetsdagen. Hur svårt kan det vara, tänkte jag kaxigt första veckan efter semestern. Nu några veckor in i hösten konstaterar jag att de gamla rutinerna sitter kvar och att jag relativt smidigt gled in i samma vanor och ovanor som tidigare. Som om sommaren och mina tankar om omstart inte existerat. Hur kan det vara så svårt att förändra?
Ibland stannar ord kvar inom en. I sommar fastande ett citat från en man som drastiskt ändrat sitt arbetsliv. Han sa: ”Tidsbristen gör att man inte reflekterar utan bara levererar.” Jag kände igen mig i hur det är när vardagen snurrar på och det enda jag vill är att bocka av listor och få saker gjort. Men hans ord väckte något mer i mig. Inte så att jag inte tänkt att reflektion är viktigt. Utan snarare om reflektionen är det som gör mig grundad och trygg så behöver den få ta tid. Jag har lurat mig själv med att tänka att den tid jag lägger på reflektion sparar jag igen med att det sedan går snabbare att leverera. Men tänk om det helt enkelt är så att reflektion måste få ta tid? Att reflektionens Return On Investment inte är att det går snabbare sen utan att stunderna i sig skapar klokhet och livsglädje. Kanske har reflektionstid ett egenvärde som berättigar dess existens i arbetslivet?
Härom veckan satt jag i en panel där vi diskuterade ledarskap och förebilder. Fokus låg till stor del på vad vi behöver för ledarskap för att möta de utmaningar vi står i och inför med bland annat internationalisering, digitalisering och distansarbete. Snabba förändringar och ökade krav på agilt förhållningssätt. Essensen i det som sas var att vi behöver trygga ledare. Människor som är grundade i sig själva. De som står stadigt när det blåser och vågar vara öppna med sina brister och svagheter. Men hur blir en ledare trygg?
Jag tänker att en trygg ledare består av tre ingredienser; en tredjedel lära känna sig själv, en tredjedel kunskap om människor och slutligen en tredjedel träning i ledarskap där vi får prova på och lära från våra framgångar och misstag. Tillsammans kan dessa delar skapa en framgångsrik mix med redskap, självkännedom och praktisk erfarenhet som på sikt bygger trygga ledare. Men bara om vi lägger till utrymme för reflektion. Reflektionen blir kittet som binder de tre delarna samma. Vinsten med reflektionstid blir klokhet och ökad livsglädje, viktiga grundbultar för att stå stabilt i ett föränderligt arbetsliv.
Kan reflektionen få ta mer tid utan andra krav på avkastning än att det ska göra mig till en klokare ledare med större livsglädje? Absolut.
Hur stor plats får reflektion ta i ditt arbetsliv?