Ska varmkorven bli vår nya stora klassmarkör?

När Ikea höjde priset på sin klassiska varmkorv från fem till sju kronor ställdes hela världen på sin ända. Det här kan vara början på slutet av det Sverige som vi vuxit upp i.

"Varmkorv är tydligen bara till för höginkomsttagare", skriver Max Wiik.

"Varmkorv är tydligen bara till för höginkomsttagare", skriver Max Wiik.

Foto: TT

Krönika2022-10-01 09:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag har alltid sett mig själv som en lyckligt lottad person.

Mitt jobb är mitt stora intresse, jag har hälsan med mig, mina nära och kära verkar bry sig om mig och jag sitter ofta i soffan med rutiga pyjamasbyxor och äter ranchchips om helgerna.

Jag har vuxit upp med stekt falukorv och makaroner. Som barn har jag släpats iväg på långskidsutflykter när det snöat bowlingklot, sträcktittat på samtliga Astrid Lindgren-filmatiseringar och blivit avritad av en karikatyrtecknare på ett Ving-hotell på Kreta.

Det har varit, och är fortfarande, på många sätt en mellanklasstillvaro som egentligen tarvar att jag byter efternamn till Svensson, Larsson eller Olsson. Men det får bli ett senare åtagande. Nu har vi faktiskt mer brådskande ärenden att ta itu med.

Det vore varken klädsamt eller rimligt att klaga på livet jag lever. Inte bara för att det finns människor som svälter, saknar tak över huvudet eller är sjukdomshärjade runtom i världens alla hörn.

Utan också att för att Sverige rent objektivt har den högsta levnadsstandarden i världen. Detta enligt U.S. News & World Report.

Jag vill helst inte iklä mig rollen som domedagsprofet men som samhällsläget ser ut nu känner jag mig både nödd och tvungen.

Jag vill kasta ljus på något som, för ett otränat öga, kan tyckas vara ett betydelselöst brottstycke – men i själva verket säger allt om den svenska folksjälens mående.

Bara timmar efter att riksdagsvalet avgjordes kom ett tydligt tecken på att vi nu lever i ett kallare och mer oförlåtande Sverige. Att individualismens tid är här, de rika ska bli ännu rikare och att varmkorv tydligen bara är till för höginkomsttagare.

Tillåt mig att upprepa det sista i föregående mening: Varmkorv är tydligen bara till för höginkomsttagare.

Det beskedet kom när Ikea lät meddela att de höjer priset på sin klassiska förbutikskorv från fem till sju kronor.

Historiskt sett har utbildningsnivå, munhälsa, psykisk hälsa och motionsvanor varit tätt sammanflätat med social och ekonomisk status.

Men efter den här nationstäckande käftsmällen är det läge att ställa sig följande fråga: Ska varmkorven bli vår nya stora klassmarkör år 2022?

Det skulle i sådana fall kunna bli början på slutet av det Sverige som vi vuxit upp i.

Jag ska villigt erkänna att jag inte är mycket för traditioner. Visst, julafton har sina poänger - men utöver det kan vi kasta midsommarafton, pingst, Janssons frestelse, Fössta tossdan i mass, sillsallader och allt vad det heter åt Östersjötumlarna.

Men en sak ska ni ha klart för er. Min Ikea-korv, Kvantum-korv och kanske framför allt Biltema-korv ska inte kosta ett öre över fem kronor. Och så ska det förbli – för all framtid.

Det rikstäckande ramaskri som uppstod efter Ikeas korvtravesti saknar motstycke i modern tid. Det protesterades så till den milda grad att Ikea tvingades kapitulera och ta tillbaka sin korvhöjning. 

Det gav mig framtidstro och vittnar om att allting, någon gång på andra sidan horisonten, kommer att bli bra igen. Fast i dag, i början av oktober år 2022, är vi långt ifrån där.

Men om det finns en sensmoral i den här skinnbeklädda köttpinne till berättelse lyder den så här: Vi får aldrig sluta kämpa för det vi tror på.

Länge leve varmkorven.