Redan under tonåren hade jag gått många mil till fjälls. Eftersom vi på den tiden såg fjällen från köksfönstret var saken kristallklar. Det var dit jag skulle.
Packningen var något helt annat än idag. Farsans gamla päronsäck fick duga, likaså slitna kläder och vanliga låga stövlar.
Jag minns fortfarande då jag något försynt påminde mina föräldrar att det kanske vore på sin plats med speciella fiskekläder. Då gick alla propparna på en och samma gång. Sådana kläder fanns inte på agendan, man tog helt enkelt arbetskläderna eller de sämsta och mest slitna plaggen.
De flesta i min generation började sitt livslånga sportfiskeintresse med långspö och mask.
Det var i stort sett det enda självklara valet för en fiskeintresserad på den tiden. Pengar fanns inte och Napp och Nytts eggande prylar var bortom alla realistiska drömmar.
Fram till tjugoårsåldern använde kompisen och jag vare sig sovsäck eller tält på våra vandringar. Eftersom vi för det mesta rörde oss i fjällskogslandet fanns alltid granris att ligga på och ved till brasan. Vi led ingen nöd och vi hade heller inga andra alternativ. För det mesta åt vi fisk i alla former och hårdbröd och kaffe fanns alltid i ryggsäcken. Mer behövdes inte.
En inställning jag har jobbat mycket med genom alla åren är naturligtvis att försöka minimiera ryggsäckspackningen. Som fjälljägare i lumpen fick jag lära mig att allt över 20 kilo var övervikt. Då räknades inte radioapparaten och k-pisten, morsetelegrafist som jag var.
I vuxen ålder har jag försökt hålla den viktgränsen, även om det stundtals har varit svårt och inte alltid realistiskt. Grunden till packningen var naturligtvis ryggsäcken, tältet, sovsäcken, liggunderlaget, kläder, stormköket och mat. Därtill fiske- och kamerautrustningen.
Min första tygboning var ett fyramans tält från Jofa som farsan köpte åt mig i början på sextiotalet. Det vägde hela 16 kilo? Det betydde att en fick bära tältet och den andra det mesta av det övriga. Situationen blev därför ohållbar. Mitt nuvarande tält är av norskt fabrikat, ett tremannatält med vikten tre kilo.
Sovsäcken väger två kilo, liggunderlaget hälften och stormköket med en flaska t-sprit cirka två kilo. Maten är den enskilt tyngsta bördan, naturligtvis beroende på vilket käk man vill ha med sig. Kameran är tung men den vill jag absolut inte göra avkall på.
Det mesta av det bästa i utrustningsväg är betydligt lättare nu än förr. En detalj som faktiskt har blivit något tyngre är några modeller av ryggsäckar.
En orsak är att konstruktionerna oftast innehåller aluminium eller stål. En päronsäck gjord i läder var lätt men ett elände att bära prylar i. Den hängde ideligen på rumpan och skavde. Vi svor men härdade ut.
Däremot är dagens ryggsäckar fantastiska i jämförelse med förr. Sitter perfekt på ryggen där midjebältet är en av flera geniuppfinningar.
En stor skillnad gällande dagens och gårdagens sportfiske är flugfiskeutrustningen.
Förr dög det med vadarstövlar, som man också kunde vandra med. Idag ska det vara vadarbyxor (vadare) med vadarkängor och med en passande regnrock därtill, en dyr utrustningsdetalj som kostar många tusenlappar. Vadarskorna är absolut inte några bra marschkängor, jag har prövat men gör inte om det. Det betyder att vadarskorna måste läggas i ryggsäcken, oftast lätta men irriterat skrymmande. I ärlighetens namn kan konstateras att de moderna vadarkläderna, med vandarbyxor, regnrock och vadarskor är världens bästa regnställ.
När vi drog iväg med våra tjugokilospackningar hade vi med oss det som behövdes. Vi hade som ovan nämnts en hel del tyngre utrustningsdetaljer, i jämförelse med idag.
Trots att prylarna generellt sätt har blivit lättare är dagens ryggsäckpackningar oftast tyngre än gårdagens? Var finns logiken i detta?
Om vi tittar på det industriella utbudet idag är vi omgärdade av lockelser.
Vi tror oss helt enkel inte kunna vara utan det senaste inom framför allt klädes- och teknikbranschen.
När jag berättar att jag under en tjugoårsperiod fiskade med träningsoverallbyxor till fjälls, tror folk att jag ljuger. En flugrulle behöver inte kosta femtusen kronor. Vi får inga större fiskar för den sakens skull.
Jag tror att vi som varit med hela resan förstår att prylhysterin har växt oss över huvudet.