Min familj och jag har hunnit resa hem till Sverige efter ett hastigt uppbrott. Min son beskrev det som att vi var med i en actionfilm där port efter port stängdes precis efter att vi tagit oss igenom den.
Coronaviruset skakar om vår tillvaro och rubbar våra vanor. Stundtals står du handfallen och vilsen samtidigt som du som chef ska utstråla trygg stabilitet mitt i den värsta turbulensen. Nu gäller det att hålla huvudet kallt, hjärtat varmt och samtidigt kunna fatta genomtänkta beslut om handfasta åtgärder. Utmaningen att få verksamheten att rulla på som vanligt så långt det bara går kan kännas övermäktig. Kanske sitter du själv i karantän, eller så har ni infört strikta förhållningsregler som begränsar era möjligheter att träffas. Efter ett tag blir även det ovanliga vardag. Och kanske är det där vi är nu. I läget när det gäller att orka hålla ut med strategier och förhållningsorder. I tiden där vi fortsätter att tvätta händerna fast knogarna är torra och nariga.
Hjärnan jobbar alltid efter regeln och ordningen: minimera hot och maximera belöning. När den går in i hotläge får vi svårt att koncentrera oss på annat. Hjärnan är särskilt känslig för tre sociala hot som vi just nu har ovanligt gott om: Ovisshet– när vi inte vet vad som händer, inte har erfarenhet av liknande situationer eller kan förutse vad som kommer att hända. Autonomi – när vi inte har kontroll över situationen och upplever att vi inte har handlingsfrihet. Samhörighet – det sociala kittet som skapar trygghet och en känsla av att inte vara ensam. Ju fler hot man har nära inpå sig desto allvarligare blir det eftersom de samverkar och förstärker effekten av varandra. Vanligtvis sluter vi samman när vi står inför en gemensam kris. Vi ökar kontakten med andra och söker oss till närhet. I den här krisen uppmanas vi att isolera oss socialt och därmed bete oss tvärtemot vad våra hjärnor vill i tider av osäkerhet.
Det forskningen säger att vi ledare borde göra är att hantera ovissheten genom att vara transparenta med vilka åtgärder som planeras och hur olika scenarion skulle kunna se ut. Du bör även ge regelbunden information oavsett om du har någonting nytt att informera om eller inte. Öka upplevelsen av autonomi genom att ge möjlighet till självständiga val där det är tillämpbart och låt människor veta vad de faktiskt själv kan fatta beslut om. Hjälp dina medarbetare och kollegor att gå från hot till belöning genom att skapa ökad samhörighet. Det kan du göra genom att fokusera på gemensamma mål och uppmuntra till virtuella möten som inte är arbetsrelaterade utan mer sociala. Tänk korridorsnack och fikarumsprat. Var kreativa och våga prova.
Chefer som är medvetna och fokuserar på att möta de sociala hoten skapar större förutsättningar för engagemang och effektivitet helt enkelt genom att medarbetarna inte blir upptagna av att bearbeta hot utan kan ägna så mycket kraft som möjligt åt produktivt arbete. Du som chef och ledare har en viktig roll i att vara empatisk och hjälpa andra att förbereda sig och anpassa sig till den rådande situationen. Visa att du förstår att dina medarbetare reagerar och hjälp dem att sätta ord på sina tankar och känslor. Fokusera på arbetet och vad ni kan åstadkomma där. Håll ut och visa att det finns en väg framåt.