Vårt beteende förändrar våra städer

Hur vill vi att vår framtida stad ska vara? Hur påverkar våra egna beteenden utvecklingen? Får vi den stad vi förtjänar?

Ronny Olovsson, krönikör.

Ronny Olovsson, krönikör.

Foto: Fotograf saknas!

Krönika2019-11-23 14:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det nya digitala samhället vi levt i sedan 90-talet börjar nu ha en stark grundläggande påverkan på flera strukturella konstruktioner som vi levt med som självklarheter.

Att kommunikation och medier utsatts för disruptiva förändringar vet alla i dag. Affärsmodeller utmanas och distributionsvägar byts ut.

Själv är jag i grunden – som jag själv ser det – hälsosamt cynisk och krass.

Jag utgår alltid från att en av de absolut starkaste krafterna i all förändring är ”minsta motståndets lag”. Blir något enklare så väljer vi lätt det. Vi är i grunden lata. Luststyrda.

Att sälja in något som kräver extra ansträngning kräver ett engagemang som för få är beredda att investera.

För marknadsföring betyder det att vi måste besinna oss i våra kreativa lösningar. Blir de för kreativa tappar vi målgruppens engagemang. Kräver vi att du ska surfa in på en webb för att tävla och kanske vinna en rabatt på en produkt som du sedan ska köpa, sorry… Den kedjan av aktiviteter kommer en promille triggas att göra. Vill du aktivera många måste du vara enkel. Rakt på.

Det är en utmaning, för ibland så har vi mer komplexa saker att berätta. Vill mer än bara trigga.

Våra beteenden just nu håller i grunden på att förändra våra städer. Vårt klickande på köpknappar i mobilen gör att butiker går i konkurs i våra stadscentrum. Det är ett faktum. Men, även om vi förstår detta, skulle vi sluta klicka köp och få varor hemburna och börja handla i butikerna för att ”rädda dom”.

Min krassa teori säger förstås nej. Vi måste hitta andra behov som bygger engagemang. Kom ihåg att vi är luststyrda. Och jag tror att vi är många som vill ”hänga” i staden. I miljöer som är inbjudande.

Det är kanske ingen tillfällighet att Sveriges nya fritidsgård heter Espresso House. Ett koncept som levererar ett offentligt vardagsrum. En designer-lobby utan hotell. Visst, de säljer fika också, men framförallt gillar vi att hänga där.

I den utveckling vi ser nu har gallerior och köpcentrum ett problem att transformera sitt utbud för att möta de behov vi har i dag. Det är inte i huvudsak handel längre. Den insikten säger att vi de kommande tio åren kommer att få se en fortsatt dramatisk förändring i våra centrum. Handla kan vi göra från soffan hemma. Däremot vill vi nog inte leva våra liv helt ensamma, i den där soffan. I varje fall inte alla.

På marginalen ser vi en positiv antitrend, allt fler väljer allt oftare att ”gå ut och äta”. Ett ökat kulinariskt intresse, visst, men jag tror också att vi ser ett behov av att komma ut, att träffas. Ett beteende som tidigare varit storstad är i dag allt mer norm i alla städer.

Om vi väljer att tro på att det finns ett relevant behov av gemensamma upplevelser på olika offentliga mötesplatser så är det hur vi kan möta detta behov som är lösningen. Det kunde lika gärna ha varit H&M som hade byggt vardagsrum i gallerian och lite ”by the way” sålt kvällens party-top. Eller ska Teknikmagasinet bli ett Teknikens hus… Där vi får köra och testa. Ska hifi-butiken vara lokala musikscenen?

Det kräver en stor omställning, en hel del kill your darlings och nytänkande. Det kommer att tvinga fram andra affärsmodeller, nya tjänster och omstrukturera våra stadscentrum.

Men, jo, det blir en levande stad det också.

Läs mer om