Inom skolan där föräldrar försvarar barn som gjort dumheter, gentemot en lärare som försöker ta tag i problemet. Inom organisationer där medarbetare bemöter chefers försök att implementera regler och direktiv med att rycka på axlarna och fortsätta i den bana de vill, inte vart organisationen kräver. Grundfrågan handlar om vem som ska ha rätt att bestämma över vem och vad.
Vi lever i en tid av samhällsförvandling där respekten för auktoriteter minskar och vad respekt innebär förändras. Förr i tiden var kyrkans män de som satte normer och formade samhället. Förra seklet präglades av respekt för utbildning och vanliga auktoriteter var lärare och läkare. I dagens samhälle när vi enkelt tar reda på information via internet blir vi mer jämlika och mindre i underläge. Förr var det tydligare vem som fick ta beslut och besluten efterföljdes av respekt för auktoriteter. Är vi i ett spännande paradigmskifte eller ett samhälle på väg mot kaos? Oavsett vilket så lämnar det oss i ett vacuum där beslut inte följs om det inte passar den enskilde individen. Vart lämnar det oss i alla svåra vägval i politiken, företagande och offentlig sektor, där alternativen kan vara som att välja mellan leverbiff och njurpaj? Vem ska fatta och stå upp för de obekväma besluten? Innebär det att endast de som är populistiska kommer att överleva i politik och näringsliv?
I grunden är viljan att påverka något positivt. Ett engagemang som ska tas tillvara. Men om vi bara följer beslut när det passar oss kommer vår nuvarande struktur att kollapsa. Så låt någon leda. Vi behöver följare och ledare. Som samspelar. Slutar följaren att följa kan inte ledaren leda i längden. Det är en underskattad styrka att underordna sig och en fin balans mellan att stå upp för felaktigheter och vara obekväm, men också våga ge efter och följa med för att vi ska kunna gå framåt.
Det finns en modell, involveringstrappan, som beskriver graden av involvering och hur det tar sig uttryck. Ju högre upp, ju högre grad av involvering. Lägsta steget är att få tydlig information, omsätta till sin egen situation och ställa frågor. I mitten finns flera steg som gradvis ger utrymme att tycka till om för- och nackdelar, att få veta ramarna runt omkring, att få ge förslag och undersöka alternativ. Allra högst upp finns medägarskap som innebär att grupperingen tillsammans tar beslutet.
Som chef kan du underlätta följarskapet genom att vara tydlig med vilken grad av delaktighet och involvering som medarbetarna kommer att få ha i olika frågor. Otydlighet skapar konflikter när förväntningar på högre delaktighet i process och beslut inte möts. Som medarbetare kan det upplevas som att en blivit lurad eller förbigången. Det finna alltså all anledning att tidigt i förändringar beskriva hur, när och i vilken grad det finns möjlighet att vara involverad. Att helt enkelt veta vem som har beslutsmandat och hur jag får påverka. Gör du det är chansen större att de beslut som tas efterföljs.