Viktigast råvaran är vi själva

Att veta att en av landets absolut skarpaste hjärnor, en analytiker ut i fingerspetsarnaoch chef för ett av landets absolut viktigaste bolag väljer att bo kvar i Luleå, väljer lugnet i Karlsvik framför London, New York och Stockholm, gör mig trygg.

Foto: Håkan Jansson/Riksbanken

Krönika2017-09-15 18:40
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Att veta att det finns fler sådana personer i våra trakter gör mig ännu tryggare. Till och med tryggare än att ha närhet till Hortlax eminenta vårdcentral, tryggare än både fungerande plog­bilar och poliser.

Det låter kanske överdrivet drastiskt, men jag ska förklara varför.

Vår region är riktigt bra på att bidra till landets BNP, även om vi under en lång tid kanske byggt våra system lite endimensionellt.

Men för att göra ännu mer verklighet av Luleå tekniska universitets devis ”Great ideas grow better below zero” så är det ytterst avgörande att vi inom de närmaste åren utvecklar, inte bara vårt 3D-tänk, utan hela spektrat. Diamantens alla fasetter ska slipas.

För bara någon dag sedan fick jag och ett gäng andra ett intressant lästips, en av landet främsta ekonomijournalister Andreas Cervenka på Dagens Industri hade skrivit en artikel som beskriver Silicon Valley som vår tids Wall street.

I artikeln beskrivs hur It-jättarna håller på att ta över näringslivet och världsekonomin, ”datanördarna” och ingenjörerna är hjältarna av idag. Tycka vad man vill om det, men känslan av att vi i Norrbotten behöver fler ledande högprofilbolag med stora ­kreativa tänkare som sätter oss på kartan internationellt, landade tungt i mig. Vi måste skapa en anda av ”vi vill stanna här” hos alumner och studenter, eller ett ”vi vill komma dit” eller ”vi vill komma tillbaka” hos dem som flyttat ut.

Vi har inte längre tid eller råd med att bara vara kyla, yta, stål, skog eller förvaringshallar. Vi måste också vara högteknologiska nördar och kreativa monster.

Och det fina i kråksången är att i framtidens företag och samhällen finns inte rum för intolerans, främlingsfientlighet eller orättvisor. Vi kommer inte ha tid eller råd med sådan enfald. Växer sådana mötes- och arbetsplatser, växer vettiga samhällen fram.

Jovisst, jag har också tagit ett rejält bett av den där tuggan i det vita äpplet och svalt utan att blinka. Årtionden av indoktrinering när det gäller de stora snygga varumärkenas implementering av ”vi är de goda och smarta” präglar oss, men jag upplever faktiskt hur fler röster och färger och former får plats i de nya superbolagen. Makten sprids, valmöjligheterna multipliceras, drömmarna utvecklas och livet och affärslivet blir absolut mer komplicerat. Men inte mindre spännande.

Vår ödmjuka men lite stelbenta region måste bygga tydliga landningsbanor för fantastiska människor från hela världen. Det är hit de måste komma, det är här de måste stanna, ingenjörerna, äventyrarna, kreatörerna och tokskallarna med alla de där bra idéerna.

Brain gain, istället för brain drain. Heart bake istället för heart ache.

Om det förr i tiden tog tid att bygga vägar, kvarter, industrier eller städer så går det blixtsnabbt idag.

Många gånger behövs inte ens ett startkapital, en miljardindustri kan blåsas igång av en enda idé, i en lek, i en tokig tanke. De nya digitala ­vägarna är inte bara internationella berg- och dalbanor - de är ibland opålitliga, i ständig förändring men alltid kittlande att färdas på. Och vi måste hänga med.

Cervenka konstaterar i sin artikel i DI att Google, Facebook, Apple, Amazon och Microsoft är världens högst ­värderade företag.

För bara sex år sen, 2011, dominerades samma lista av oljebolag och banker. Jag tänker att framtidens samhällen, företag, jobb och tillväxt kommer vara baserade på mjukvara och humankapital, på kött och blod, på hjärnor och hjärtan. Ettor och nollor. Trovärdighet. Tolerans. Mångfald. ­Rörlighet. Upplevelser. Genuinitet.

Därför gör det mig trygg att ledare för internationella framtidsbolag som till exempel Markus Gustafsson på Prime, Peter Nordlund på Arctic Group och Berit Vonstad på Sogeti finns kvar i trakterna. Haradssonen Olov Renberg på Behaviosec och Piteåfödda Darja Isaksson, svensk strateg inom digital transformation, skulle gärna också få flytta hem.

Visserligen kan man jobba varsomhelst med vad som helst idag. Jag är bara totalt egoistisk och skulle vilja att det fanns ännu fler inspirerande internationella bolag som valde att verka i regionen, det skulle bli så mycket roligare företag, fler dynamiska mötesplatser och människor här då.

Vi själva kommer vara vår absolut viktigaste råvara i framtiden. Och på platser där kloka, brokiga människor och skarpa ledare väljer att leva och verka, där blir jag trygg.

Då är jag vare sig överdriven eller drastisk.

Läs mer om