AI är här – vare sig vi vill det eller inte och strutsbeteende kommer inte att hjälpa dig.
Under den industriella revolutionen var det många som inte hakade på utvecklingen och blev hopplöst efter. Samma sak var det när datorn kom. Eller miniräknaren för den delen.
Det svenska företaget Facit som var världsledande på mekaniska räknemaskiner hade i början av 1970-talet 14 000 anställda över hela världen. Även om företaget var väl medvetet om att digitala miniräknare var framtiden så valde de att avvakta. När skiftet kom var det försent – 1973 såldes Åtvidabergs stolthet.
Apropå miniräknare så var matematiklärarnas mantra "Du kommer inte att gå omkring med en sådan i fickan hela tiden" som svar på elevernas eviga tjat om "Varför ska jag behöva kunna detta, det är ju bara att räkna ut på miniräknaren?". Vem har inte en miniräknare i fickan i dag? Måhända bara som app i mobilen men den finns där. Och nu har vi även AI i fickan.
Hur AI kommer att förändra vårt samhälle vet ingen. Klart är att det kommer att påverka våra jobb.
Enligt en rapport från investmentbanken Goldman Sachs väntas drygt 300 miljoner jobb att försvinna på grund av AI. Mycket kommer att automatiseras och många kunskaper kommer att bli överflödiga.
Och vad ska vi då göra med all denna kunskap? Eller rättare sagt, vad ska alla dessa människor göra när de inte längre behövs? Och vem kan känna sig säker? För några år sedan, när experterna spekulerade i vilka jobb som var framtidssäkra så var de eniga om att den kreativa sidan kunde vara lugn – kreativitet var människan bäst på.
Med facit, no pun intended, i hand kan vi konstatera att just AI är väldigt bra på att skapa bilder, text och på senare tid även musik.
Under den industriella revolutionen fanns det liknande exempel.
Knypplerskor var en yrkesgrupp som faktiskt överlevde under några år. Textilmaskinerna var inte tillräckligt avancerade för att kunna tillverka de spetsmönster som var populära på kuddar, kläder och gardiner.
En spetskompetens i ordets verkliga bemärkelse som många nog trodde var oersättlig. Men icke, tekniken utvecklades och snart var även detta yrke förpassat till minnenas allé.
Kanske är det ett liknande öde som mitt skrå går till mötes?
En gång i tiden var jag en av dem vars yrke i princip försvann på grund av datorns intåg.
1987, när jag skulle välja gymnasielinje, ja det hette så då, skrek marknaden efter grafiker, så det fick det bli. Fem år senare försvann i princip yrket från Sveriges alla tidningshus. Med hjälp av datorn kunde journalisterna själva göra det jobb som grafikerna gjort i hundra år. Men då var jag ung och bytte snabbt bana.
Nu är det annan ny teknik som knackar på dörren och vill ta över. Är mitt jobb återigen hotat? Somliga säger det. Det är bara att sätta på sig flytvästen, segla med och se vart man hamnar.
Ai, ai, kapten!