Framför mig på gångvägen intill skogen håller en karl sin hund i ett fast grepp runt kopplet.
– Ser du älgen, undrar han när jag hinner ikapp..
– Nää.
Han pekar. Jo där, nu ser jag, där står den, långbent och brun.
– Jag tänkte så att du inte blir rädd, fortsätter han omtänksamt.
Lugnt lunkar jag vidare.
Vid första närkontakten var jag sjutton. Som en staty mot himlen stod han, en stor och ståtlig älgtjur som blockerade skogsvägen. Uppfödd på älgkött drog jag cykeln sista biten uppför backen och passerade förbi längs dikesrenen utan att titta honom i ögonen.
Har mött många sen dess. Lotsat en älgrädd dam i skidspåret bland annat. Och ifjol höstas klev en älgko och två kalvar omkring i området. Kom och titta, ropade mannen som stod vid garaget och grejade med en cykel. Tre meter bort närmade sig de stora djuren som på ömse sidor systematiskt ansade grannarnas rönnhäck. Men när mannen lyfte undan en annan cykel för att de inte skulle snubbla över den, vände de kvickt och älgade iväg.
Naturen tar vad den tar, om den får. Och ger vad man inte förväntat sig. Nu senast en späd hallonbuske med saftiga bär på varje kvist i den rosenhäck som jag sedan området var nytt, delar med den andre grannen.
Vem är du, undrade jag ifjol om ännu en okänd planta. Svaret kom nyligen, röda vinbär på strå. Men jordgubbarna jag planterade för sju år sen växer i pallkragar med ett nät över. Det känns lite snålt, tänker jag och joggar mina kilometrar i kvällsljuset längs älven utan tanke på älg.
Många är ute och går eller cyklar eller står vid husen och pratar med varandra om sommarn som börjat luta mot höst. Nästan hemma efter springet väntar belöningen. Dra av skorna och lite till. Gå ner i tjärnen. Simma iväg. Ikväll är det bara abborrarna och jag.
Gick det bra? undrar mannen från tevesoffan. Och en stund senare: Kom och titta! Var det den älgen du såg? Han får gärna ansa rosenhäcken!
Men nu! Stopp! Vi går ut, hojtar och viftar. Du får inte! Men han kliver över ändå, mot äppelträden! Knipsar i det gamla. Det utan frukt. Först sen mannen greppat en vit plaststol och närmat sig, gör den långbente en maklig sorti. Som att: Ja, ja. Jag återkommer.
Vårt nya ger redan mer än det gamla nånsin har gjort. Vad gör man? Tygtrasor i trädet, insmorda med lika delar hjorthornssalt, cayennepeppar och olja håller älgarna borta, ett tips från nätet.
Naturen svarar snabbt. Tvättar trasorna rena i det nattliga regnet.