Det skramlar inifrån köket. Jag står i sovrummet och slätar till lakanen.
– Och tänk om du hittat en kvinna med pyjamas.
– Ännu värre, tycker mannen, fortsätter att tömma diskmaskinen som han fyllde och körde igår.
Tekniskt, säger han om sina områden. Jag lägger kuddarna på rad och drar på överkastet. Överkast bryr han sig inte om.
– Tänk att vi tog oss hem i natt med bara några regndroppar på oss!
Norra Hamn, finaste festplatsen under en häpnadsväckande himmel.
Varför gå ut? Svänga runt på asfalt, musik överallt. Träffa folk så klart. Snart gifter vi oss i det gröna, säger ett par. Varit ihop lika länge som vi. Blivande bruden, en häftig mormor, bonusmorfar lite nervös: Vakna som en gift man, husets herre, hur är man då?
Sen stannar en slovensk kompis till i vimlet, hade nyss stött ihop med en belgisk kille från jobbet som kom i juni. Säga du till alla, konstigt i början men bra!
En karl med snedsteg vänder sig mot mannen: Hemma är man som en fisk. Bra du tar dig ut, säger jag. Han rycker till, varifrån kom hon?
Och där: före detta arbetskompis med man! Kram, kram. Länge sen, vad gör ni? Jag har semester ett halvår i taget, två gånger om året, sa hans käre. På väg mot halvtid, påstår han om sig själv.
– Va? Du är ju ung!
Movits bästa bandet tycker de båda.
– Det sa barnbarnspojken med, han är 15.
Han spärrar upp ögonen, ler. OJ!
Jo, han kom på moppe, åkte in med kompisar, sov över ett par nätter, satt mittemot, åt gröt och laxmacka och berättade. Hur tur får en farmor ha?
I Bluestältet dyker dansvännen upp, kul! I vimlet utanför står mannens gode bekant som såg när vi möttes. Stället borta nu, hade gjort sitt. Bättre dag för dag va? säger han om våra åtta år.
De där är det synd om, tänkte Gud och puttade ihop oss. Gifta sig? Nä, gifta har vi båda varit. Nu har vi var sin grav.
I tisdags kom barnbarnsflickan. Äntligen! sa både hon och jag. Vem doppar sig först? Hon vann. Efter allsången om kvällen sitter vi alla tre framför mannens kanal. En karl skidar ensam i öde landskap med istappar i hår och skägg, sover under bar himmel, torkar sockor över elden. Det ser INTE roligt ut, sa flickan. Morgondopp i morrn? Klockan nio!
Trolltjärn blank tills vi kommer. Abborrar piggnar till, kommer farande i stim, flickan skrattar och jag känner mig uppvaktad. Som på nattklubben under bar himmel i Riccione år 1976.
Hur tacksam får man bli? Vi kommer ALDRIG dö, Na Na Nah som Movits sjöng den kväll vi missade.