DEN ALLTID LIKA pålitliga amerikanska kvalitetstidskriften för musik & reportage, Rolling Stone, presenterade i sitt nummer 1.197 (med Eminem på omslaget) ett rätt så prydligt så kallat scoop.
Under rubriken ”Manson Today” och på lite drygt tio helsidor presenterar reportern Erik Hedegaard text och bilder, dokumenterande ett antal möten med den livstidsdömde fången Charles Manson¸som inte har tillbringat en minut i frihet sedan han 1969 dömdes till döden för att ha beordrat en mindre grupp med män och kvinnor (hans ”familj”) att avrätta skådespelerskan och regissören Roman Polanskis gravida hustru Sharon Tate, 26, kändisfrisören Jay Sebring, 35, manusförfattaren Voytek Frykowski, 32, samt arvtagerskan till Folgers kaffeimperium, Abigail Folger, 25.
Dagen därpå avrättades även Leno LaBianca, 44 och innehavare av en kedja med livsmedelsbutiker samt dennes hustru Rosemary, 38.
Charles Manson var inte med själv under massmorden. Men han beordrade dem, vilket enligt lagen i Kalifornien gör honom exakt lika skyldig som de som höll i vapnen och slaktade de sammanlagt sex offren.
Mansons (och de övrigas inklusive den senare självpåtagne mördaren Tex Watson som vid inträdet i Tates och Polanskis lyxvilla ska ha ropat ”Jag är djävulen och jag är här för att göra djävulens arbete”) dödsdom upphävdes några år efter att den avkunnades och omvandlades till ”life wthout parole”.
Morden på Sharon Tate och de övriga tre tog uppskattningsvis 25 minuter och krävde 102 knivhugg.
Åklagaren Vincent Bugliosi skrev 1974 boken Helter Skelter (namnet efter Beatles-låten på The White Album, som det mordiska gänget hade klottrat på väggarna och som var en av den musikdiggande Mansons egna favoriter) som till dags dato har sålts i sju miljoner exemplar och därmed är bäst säljande ”true crime” boken någonsin.
Manson satt länge i San Quentin-fängelset men är nu omplacerad till fängelset i Corcoran. Han är 79 år och har inte pratat med en reporter på över 20 år.
Och det kan inte beskrivas som något annat än svårt suggestivt när reportern Hedegaard beskriver den helt overkligt kusliga känsla som det innebar när Manson placerade sin arm på hans arm och sedan lät den glida långsamt ner mot handleden…
Manson (som fortfarande nekar kategoriskt till de brott han är dömd för; förutom de redan nämnda också ytterligare några mord – han säger bara ”jag var inte där”) har även en regelbundet besökande flickvän numera, som är 25 år och som heter Star Gray och som är helt på Mansons sida och förser honom med diverse delikatesser vid sina besök.
Manson styrde över ett helt harem med rättrogna unga tjejer, varav samtliga fortfarande är inspärrade och numera befinner sig i åldrarna 65 till 70 år.
Han är också mycket musikintresserad och lyssnar fortfarande på musik av The Doors eller Jefferson Airplane (inget av de banden existerar nu).
Uppgiften att han en gång på 60-talet när han var fri (allt sedan han var sju år har han i princip bara varit fri i sammanlagt några få år) ansökte om medlemskapskap i gruppen The Monkees stämmer inte. Men det är sant att han som tonåring lärde sig att spela gitarr av den ärrade gamle gangstern Alvin ”Creepy” Karpis, som tillbringade strafftid tillsammans med Manson efter att ha mördat åtskilliga personer tillsammans med Ma Barker och hennes mordiska söner, på 30-talet.
Erik Hedegaards Manson-reportage är beundransvärt bra och extremt läsvärt, vare sig man är intresserad av massmördare eller bara av 60-talets alternativa flum-kultur.
Om ni inte kan hitta tidskriftsnumret går ni bara på rollingstone.com och tar del av texten där.
OCH SÅ REKOMMENDERAR jag Max-imperiets grundare Curt Bergfors, att omedelbart skicka i väg sina två söner till närmaste skamvrå och låta dem stanna där. Intill de lärt sig vanligt hyfs och vett.
Så några aktuella TV-observationer: den nya svenska serien Tjockare än vatten (SVT 1, måndagar) gjorde en långsam men gradvis allt mera övertygande start, med lite väl enkla manus-schabloner men järnhårt skickligt ensemblespel av Joel Spira med flera. Och delvis är den faktiskt också inspelad hemma hos mig i Svartöstaden, vilket var mycket trevligt men inte har visats ännu.
Skavlan (SVT 1, fredagar) har aldrig varit bättre än det program som innehöll multimiljardären Bill Gates. Keep It Up !
Jills veranda (SVT 1) och det aktivt gripande Andra världskrigets sista soldater (SVT 2) bör även de starkt berömmas.
Och så Sherlock (SVT 1, lördagar), som bara är totalt excellent, med Benedict Cumberbatch och Martin Freeman som Holmes och Watson i nutidens London. Bättre än bäst, är egentligen ett alldeles för lågt betyg.
Men bort med Ironside (SVT 1, fredagar) som kom och snabbt vände om i amerikansk tv och som det inte existerar någon anledning att behålla här heller.
KATTEN MALIN är förmodligen Norrbottens ”mest hälsade till” katt. Men det är hon väl värd och Äventyret fortsätter. Ju.
Rolf Nilsén