Det är tomt i huset och tyst. Tulpanernas alla blomblad faller varenda vecka, de som var så nya nyss. En kaktus på sparlåga blev desperat, kom med knoppar längst ut på de slokande bladen. Nu vattnar jag den igen.
Mannen började jobba direkt efter Kuba. Han gick in för att hälsa på och där satt de, överhopade. Ljus tändes i deras ögon, kan jag tänka mig. Där är han ju! Mannen som inte kan säga nej.
Jobbar nio timmar om dagen, upp kvart i sex, senast.
-De andra jobbar på helgerna också, sa han.
-De har inte pension. De är i färd med att jobba ihop den. Som du gjorde fram till sextiofem. Och sen dess lite då och då. Men inte regelbundet och halvårsvis.
Och varför nu detta? Vad har hänt? Vem har jobbat med det du gör nu? undrade jag och svaret svävade iväg tills ett namn utkristalliserades ur den luddiga och allmänt hållna informationen.
Jaså han, den där trevlige. Han som gick i pension i höstas och flyttade söderut. När arbetsuppgifterna som brukade fylla hans arbetstid under årens första halva strömmade in och han inte var där, togs firman med överraskning.
Det kanske är som med sorg. I början tror man att den som är borta snart ska komma tillbaka igen och säga: Jag bara skoja.
När kvinnan i huset undrar varför inte firman gör en insats och anställer en ungdom, i stället för en man som har vad han behöver i pengaväg och snart fyller sjuttio, svarar han: Det är inte alldeles enkelt.
Hon känner igen resonemanget. Det skulle inte gå att ersätta honom heller. Särskilt inte sen den kille han lärt upp åren innan pensionen blev kär och flyttade året därpå. Klokt beslut, sa jag, och modigt.
Därefter fanns det absolut ingen, förutom mannen själv. Tills den nye efterfrågades, klev in och kvickt lärdes upp.
Det är inte bara kaktusen som har knoppar här i huset. En amaryllisknöl från julen 2012 tänker även den göra ett försök. Ställdes på fönsterbrädan när den slutade blomma och där har den fått stå. Nu vill den mer än så.
Det är inte alldeles enkelt att få tag i en kille, fortsätter mannen. Kille? Ja, han måste vara stark och teknisk.
Ingen kommer om ingen efterfrågas, påstår kvinnan i huset. Att han tillfälligt rycker in och jobbar just detta halvår, okey. Problemet är att den här kvinnan har en särskild förmåga. Hon spanar framåt och ser en framtid, beskuren.
Jag väntar nu bara på orkidén som sonen kom in med på min födelsedag ifjol. Ska den slå ut? Eller ska den inte?