I går, torsdag, kom jag hem efter en veckas lång tjejresa till New York och USA. En galet rolig resa bör tilläggas.
Men det är en annan historia, som inte alltid tåls att sättas på pränt. Precis som tjejresor till New York ska vara. När vi kom till New York hade man precis det första misstänkta ebolafallet, doktor Craig Spencer som återvänt efter att ha behandlat ebolasjuka patienter i Guinea.
Där kommer ett stort problem för oss som jobbar med information och media. Här gäller att hitta en balansgång. Information måste spridas – men inte panik. Där finns lite att jobba på i amerikansk media. ”Dr.Craigs” hemkomst har kablats ut i alla nyhetskanaler, hans exakta fotsteg från det att han landat på amerikansk mark till dess att han nått sjukhuset är kartlagda.
Information, visst. Men den typen som lätt kan skapa panik. Nu är ju New York lyckligtvis (på många sätt) ändå New York och ebolalarmet ljöd inte så högt. Folk fortsatte åka tunnelbana, trängas på bussen och sätta sig i taxibilar. Livet fortgick liksom.
För ”Dr.Craig” är situationen kritisk men stabil. USA har låtit meddela att man lämnar det upp till varje stat att bestämma hur man ska ta hand om personer som vistats i ebolasmittade områden. Det tycker jag dock inte alls låter bra. Jag skulle snarare se en enhetlig linje för hela världen där man har en praxis för hur personer som vistats kring ebola ska tas om hand. Smittan sprider sig och fler åker till Afrika för att ta hand om smittade. Så gott det går.
Hela situationen är oerhört allvarlig och grym. I Sverige har vi inte haft något konstaterat fall av ebola än. Däremot drogs hela apparaten i gång för lite drygt en vecka sedan då en sjuk man klev av ett flygplan och hade vistats i områden där ebola finns.
Svenska medier skötte sig väl helt okej då, men hur man ska bevaka och förhålla sig till sådana här katastrofer är något som verkligen tål att diskuteras. Mediehus emellan. Världen över.
På plats hemma vid köksbordet och framför dataskärmen känns såväl ebola som andra katastrofer väldigt avlägsna. Men det betyder inte att de försvinner.
Jag rekommenderar varmt ett bidrag till Läkare utan gränser, en organisation som just nu är ovärderlig i sitt arbete med ebolasmittade människor i Afrika.
I övrigt vill jag passa på att önska er alla en trevlig alla helgons-helg. Tänd ett ljus för någon som inte längre finns med oss och krama de som är här.
Någon tidning dyker inte upp förrän på måndag så jag rekommenderar att ni håller koll på kuriren.nu under helgen. Där finns alltid det senaste om det senaste.
Trevlig helg och ta hand om varandra.