Efter en fantastisk sommar som aldrig riktigt ville ta slut, fast den givetvis gjorde det häromveckan, ligger nu bakom oss. Gräset växer fortfarande så det knakar, det är bara det att vi har tappat motivationen att hålla efter i trädgården. Det är ju höst och snart vissnar allt ändå och blir brunt, fult och lättskött.
Inom kort har vi nog har vi mängder av löv som ska krattas upp, eftersom vi inte lyckades få tummen ur och låta fälla de gigantiska björkarna på vår tomt i år heller. Och med facit i hand var det nog lika bra. Utan björkarnas skonsamma skugga hade det sannolikt blivit svårt att vistas utomhus under de varmaste timmarna på dygnet den här sommaren. Inget ont som inte har något gott med sig, således.
Hemma hos oss brukar vi ofta konstatera att vi har massor av projekt vi borde ta tag i och trots både långsemester och föräldraledighet hinner vi knappt någonting alls. Garderoberna är bara delvis rensade, lådorna med skrot är fortfarande lådor fulla av skrot och i skåpen göms mängder med fula saker som inte förtjänar en plats i ljuset, men som vi inte har hunnit rensa bort. Och naturligtvis valde vi att inleda ett rätt så omfattande renoveringsarbete just den varmaste av somrar. Ja, vi hade ju naturligtvis aldrig kunnat föreställa oss att värmen skulle hålla i sig så länge. Det var antagligen en för varm sommar för rörmokarna också, för det visade sig vara lättare sagt än gjort att få tag på en. Och nu har vi ett rum med upprivet golv ända ned till betongen som vi ska få ordning på, samtidigt som vi åter är inne i det berömda ekorrhjulet med jobb och dagishämtningar.
När det finns en massa måsten hit och dit gäller det att prioritera och göra rätt val. Vad är viktigast? Ordning i skåp och lådor eller en glad familj som har hunnit umgås under helgen? Ja, det är ett ganska enkelt val för mig. Det finns ett alternativ till storstädning, som jag brukar kalla för brandsläckning. Det går ut på att en städar lite här och där, utspritt över hela veckan. Sopar upp lite grus i hallen på väg ut genom dörren. Svabbar av ett dammigt tvättfat efter morgonbestyren i badrummet. Skurar badkaret när barnen ändå har badat och torkar av kåpan till köksfläkten när en står vid spisen och lagar till något som måste vaktas. Med brandsläckningsmetoden blir det tid över för annat och en slipper den totala ångesten över ett hem som helt har grott igen. Mormor, som till och med strök underkläderna, hade knappast godkänt det. Inte mamma heller, vars ordning i linneskåpen skulle kunna ge henne medalj inom det militära. Men så länge det inte går att skapa fler timmar på ett dygn nöjer jag mig med att vara brandsoldat.
Linda Kask