När ensamheten griper så hårt att den egna rösten ekar i huvudet. Rädslan att vara helt i händerna på någon annan, någon som inte vill dig väl. Så ensam och utsatt i ett land där språket inte är ditt och där myndigheterna inte ser din utsatthet. När den du trodde var din älskade, är den som gör livet som svårast. Där redskapen som din förtryckare hotar med, är utfärdade av myndigheterna.
Det går inte att vara oberörd inför den brutala skildringen av lidande, som Johanna Hövenmarks artiklar förmedlar. Där de som kommit till Sverige för det som de trott var ett liv i kärlek istället förvandlats till ett helvete. Där ett mindre antal män sätter det i system att förbruka kvinnor som om de helt skulle sakna människovärde. Det är viktig journalistik som både berör och upprör, om en företeelse vi sällan talar om.
Det finns många par där en i förhållandet inte på förhand har uppehållstillstånd. I den redovisade statistiken i artikelserien handlar det om 11000 handlagda ärenden det senaste året, där 8400 beslut resulterade i beviljat uppehållstillstånd i nyetablerade förhållanden. Den svenska utgångspunkten är att förhållanden förutsätts vara seriösa och att man tillåts bosätta sig i Sverige. Tvåårsregeln kom till för att försöka förhindra så kallade skenäktenskap, där förhållandet bara var en förevändning för att få uppehållstillstånd.
Tidigare gällde principen att paret på förhand skulle bevisa att förhållandet var seriöst. Det betydde krav på att förhållandet pågått en viss tid, att paret har träffats i viss utsträckning, att de har god kännedom om varandra och att de hade något gemensamt språk så att de kunde kommunicera med varandra
Med tvåårsregeln som permanentad metod räknar staten att ett nytt förhållande blir så stadigvarande att prövning av permanent uppehållstillstånd kan göras. Resonemanget förklaras i ett delbetänkande (SOU 2005:015) som togs fram till Utlänningslagen och diskuterar även riskerna för att människor kan råka ut för kränkningar och förtryck. Där beskrivs hur den sökande riskerar hamna i en utpressningsliknande situation och kvinnor riskerar att bli socialt utstötta vid återkomsten till sitt hemland.
Kränkningar av människor handlar alltid om överordning och om underordning. Med makt över sin partner utnyttjar mannen sitt övertag och kuvar, kränker och förminskar. Det är den totala motsatsen till det som lagen skulle uppnå: en möjlighet för par att bygga relationer på kärlek och på frid. Det finns idag möjligheter för den som kastas ut från förhållanden före tvåårsregelns slut att få uppehållstillstånd. Kraven för att det ska kunna beviljas är dock så höga att den som behöver det knappast kan räkna med det.
Här blir den svagaste i förhållandet klämd mellan tillvaron i ett förhållande med kränkningar och risken att tappa fotfästet helt i livet utanför med små möjligheter att undvika att bli utslängd, inte bara från förhållandet utan från hela landet.
Vi måste bygga vårt system så att det beskyddar de utsatta och så att vi minskar möjligheterna för människor som vill sätta i system att utnyttja andra. Vill vi ge möjligheter för par från olika länder att nå frid och kärlek, måste vi kunna ställa krav på att det är just det som de får.
Det gör vi genom att öka vaksamheten mot det fåtal män som sätter i system att utnyttja kvinnor på det här sättet. Vi gör det genom att stärka möjligheterna för de som redan utsatts att få bygga en tillvaro här i trygghet. Men först och främst måste vi alla öppna ögonen.
Jonas Lundström