Livet är skört, brukar personalen på Akuten, Kings College Hospital i London påminna. Det är inte jakten på pengar som är det viktiga, det är nära och kära som gäller. Plötsligt kan de vara borta.
För oss är det söndag innan Allhelgona och så vitt vi vet sitter vi säkert här i soffan. I programmet är det fredag och ambulanserna tjuter.
Men redan när Theodores bror visar sig i rutan och säger att hans bror är mer än en bror, han är min allra bästa vän om killen vars liv hänger på en tråd, förstår man att visserligen är det omöjligt men det blir nog bra.
Trots att han på väg över gatan blev överkörd av en buss och låg dubbelvikt med huvudet mot tårna när ambulanspersonalen hittade honom vid medvetande under bussen. Nu nedsövd, skador i bröst, mage, bäcken.
Så många runt sängen, så mycket slangar, alla vet vad de gör, men inre blödningar, ja allt detta blod, det kan aldrig gå väl. Sedan han skjutsats iväg till röntgen rings det efter städare. Vi i soffan andas ut. Det var jobbigare än vanligt. Traumaläkaren Malcolm ringer till frun: Jag blir försenad.
Innan bussolyckan mötte vi Tom, sjuttiosju, som skulle måla om hemma hos dottern. Stegen högst upp i trappan står ostadigt hade frun just upptäckt. Två och en halv meter föll han, på huvudet. Medvetslös några minuter innan ambulansen kom. Den omedelbara faran nu över.
Vet du vem vi är? undrar frun innan hon lutar sig fram och informerar: Du skvätte färg på Janes soffa. Det kom färg på golvet när du landade med penseln. Och på elementet.
Nu har du förstört deras grejer, noterar hon angående blodet i sjukhussängen. Pappor får aldrig dö, säger dottern. Så dumt, nu har du förstört hela hennes helg, påminner frun.
Hemma säger hon: Du får inte dö än. Jag vill få gratulationskort från drottningen för att jag har varit gift med dig i sextio år.
Problemet är att ingen vill gå först och lämna den andre kvar, småler maken, ser framemot sommarn då han ska upp på stegen igen och beskära frukträd.
Och nu får vi se bilder på Theodores krossade bäcken. Jag förstår inte hur de ska få ihop de där bitarna, säger Malcolm, och tackar alla i traumateamet innan han lämnar över ansvaret till en annan läkare och åker hem till frun, tre timmar sen.
Någon däruppe älskar dig, påpekar en filmare månader senare. Ja, jag träffade honom, berättar Theodore sittande i rullstol. sen kom jag tillbaka, så det finns nån däruppe och han var god mot mig. Och det fortsätter han med, säger killen, reser sig upp och går.
www.anitanilsson.se