I dag invigs det nya mediehuset i Gällivare. I det ”nya” Malmfälten, bestående av Gällivare, Kiruna och Pajala kommuner, finns mycket att bevaka och förmedla till omvärlden. Nyhetsflödet från Gällivare har varit stort, men mycket mer kan göras.
Norrbottens-Kurirens artikelserie om samhällsomvandlingen i Gällivare är en intressant läsning, och visar en spännande utveckling i en kommun, som till ytan är större än det två länen Skåne och Halland tillsammans. Framtidstron är stark, precis som järnhalten i malmen.
Den pågående samhällsomvandlingen ställer kommunen och dess invånare inför stora utmaningar, men det visar samtidigt att Gällivare är en kommun med stark utvecklingskraft. Det är en del av det nya och internationellt konkurrenskraftiga Sverige som skapas norr om Polcirkeln. Jag är övertygad om att många andra kommuner gärna skulle vara i samma situation som Gällivare. Framtidsutsikterna är ljusa och överstiger vissa av dagens problem, till exempel bristen på bostäder.
Gällivare kommun har en rik historia och förknippas med många intressanta händelser och välkända profiler. Listan är lång. Jag tänker bland annat på profiler inom gruvnäringen. Deras språk har varit rakt och mustigt. Replikerna snabba, sylvassa och träffsäkra. Precis som en skottsalva i gruvan. De korthuggna svaren har sagt mer än allt ordsvall från partiledarna då de möts i Agenda.
Det har alltid funnits ett rikt kulturliv i Gällivare. Ur mitt minnesarkiv tar jag fram författaren Björn Erik Höijer, kompositören Bo Nilsson, riksspelmannen Svante Lindkvist och J.P. Nyström med den troligen mest resvana orgel som skådats.
Ambassadören Agda Rössel och skådespelaren Stig Järrel är välkända profiler från Gällivare. En gång i tiden drog FN:s generalsekreterare till Gällivare för att i Kaitums vidder samla kraft och få inspiration för sitt viktiga jobb för fred i världen. Hans namn är Dag Hammarsköld.
Till de odödliga figurerna hör onekligen också Liikavaara-Frans. Än i dag kan man höra hans sång sjungas, särskilt när det är fest.
Från idrottsvärlden finns det massor av profiler. Jag tänker på bröderna Holmgren – Tord, Tommy och Bjarne - från Palohuornas som satte färg på IFK Göteborg. Tord och Tommy spelade 26 A- landskamper i blå-gul tröja.
Backhopparen Jan Boklöv införde en ny stil, V-stilen, som först mötte starka negativa reaktioner. Nu använder alla backhoppare V-stilen.
Systrarna Mattsson dominerar i brottning. Till storheterna hör också Tomas Fogdö. Från de vita spåren hämtar jag Lena Carlzon- Lundbäck och den inflyttade giganten Markus Hellner.
När det nu sker en samhällsomvandling i Gällivare är det viktigt att kommunledningen inte glömmer landsbygden och dess många byar.
Kommunen rymmer många intressanta miljöer, bland andra Fjällnäs slott, Dundret, Tjuonajokk och världsarvet Laponia som man delar med Jokkmokks kommun.
Bilden av Gällivare har mest varit de tuffa männens värld, inte välkomnande, vänlig och varm. Jag har själv många exempel på att besökare med annan politisk färg än den dominerande, möttes av hånfulla kommentarer. Det var på 1970- och 80-talet. Nu är det nya tider och nya attityder. Initiativrika kvinnor håller på att ändra bilden av Gällivare. Det kommer att ge ökad attraktivitet till kommunen.
Genom Mia Edin i spetsen för Face of Gällivare och många andra kreativa kvinnor, skapas ett nytt attraktivt Gällivare med samma lyskraft som midnattssolen kan skådas från Dundret.
P-O Eriksson
Före detta landshövding