Hä jär'et nö'vändit, sa tremänningen i Piteå. 5.550 trappsteg! Men när en tanke börjat gro, drar jag ogärna upp den.
Många pilgrimsvandrare passerade bygatan redan vid sju efter ett bad i floden, vissa med flip-flop-skor, toppluva, barn på ryggen.
Vi går vid ett efter tre timmars sömn. Vägen belyst, flaggprydd, buddistisk med små trappor. Ställ dig här, säger mannen, tar kort vid bergets portal. Nu börjar det!
Om ni går, går jag, sa vännen Vijay i Wadduwa. Och körde tuk-tuk-en ända hit! Du måste vila middag, sa jag. Hans kompis höll med. Vi ses väl däruppe, tänkte vi.
Sri Pada (Adam's Peak) 2.243 m ö h, grönt pyramidformat med tempel på toppen. Heligt sen Buddhas fotavtryck upptäckts. Eller Shivas. Eller Adams första sen han blev utslängd från Eden.
Och här går vi två och andas. Tack Gud! Vid sidan om endast mörker. Bara trappor man ser och andra på väg, pratar, skrattar, sjunger.
Leenden puttar på, liksom avlägsen klockklang från toppen. Tjejen som rusar förbi med stressad blick mot handleden, ja, vi är alla som vi blev.
Med fylld porslinskanna på tebrickan kom Brenda fram på hotellet: Jag är 92. Går upp varje år.
Det blir tystare allt eftersom. Efter nästa trappa ska du få en kyss, lockar jag då och då för att slippa tänka på trappor. Eller: Vid nästa ställe tar vi te, köp bröd med så du orkar! Musik piggar upp. Salta jordnötter från ryggan, vatten.
Inte tänka, bara gå. Inne i sig själv. Klockklangen närmre.
348 trappsteg kvar, säger nån. Smalt, brant, höga kliv, oj. Tack gym! Trycker händerna mot låren, räknar stegen högt, femtio i taget.
04.15. Helig plats, skorna av, saliga drar vi på tröjor, jackor. Trångt här uppe, trivsamt. Drar i klocksträng, BANG! I templet är vännerna inte, ja ingenstans och mobilen som lagt av. Lånar en annans. De får bråttom.
05.30. Röd strimma i mörkret. Oh! Kameror upp! Himlavalv i brand. Under oss dansar moln runt bergen.
06.00. Gul liten boll glider fram, alla lyser vi, bländas. En ceremoni skrider fram i vitt med gåvor till den nyfödda dagen.
Trångt på väg ner. Brant! Grönt! Utsikt! Och där kommer de! Vi skrattar, vänder om. Klockklangen mjuk, när de drar. De har övat. Alltid för Buddha.
Halvvägs ner blir stegen dubbelt fler. Andra på väg upp i värmen. Späda män i zick-zack med tunga sandsäckar på ryggen till exempel.
Vänta, klagar jag, men mannen håller sin fart. Vijay håller min, sjunger och skojar med dem vi möter. Hans kompis bjuder på vatten, säger: You got a strong mind.
När endast benet viker sig, lagas det med en stadig frukost.