Trots att jag stadigt närmar mig the big 4-0 så har jag ägt en mobiltelefon i större delen av mitt liv. Min första tekniska mojäng var dock en personsökare, en pryl som jag skaffade för att Norrbottens-Kurirens sportredaktion skulle få tag på mig när jag som 16-åring frilansade för allt vad pennan höll. Något år senare dök mobiltelefonen upp. Av praktiska skäl.
När man som jag bodde ett par mil från stan var det en ständig jakt på skjuts för att slippa vänta på bussar som tog timmar innan man äntligen nådde hemmet. Mobiltelefonen var då galet praktisk. Men användes för att ringa med.
Därefter blev SMS grejen, här öppnades möjligheter för kontakt med det motsatta könet utan att behöva gå igenom ångesten som ett telefonsamtal innebar. Klick, klick och sedan var meddelandet skickat. Smidigt. Och opersonligt.
För mig var sedan nästa stora grej när mobiltelefonen med spelet "Snake" dök upp. Helt plötsligt var telefonen något som man roade sig med när man väntade på någon, åkte buss eller bara hade en stund över. Men om "Snake" var coolt så var de ingenting jämfört med när revolutionen med bildmeddelanden kom.
Det låter nu på mig som om det är här är 50 år sedan, men icket. Vi pratar dryga 15 år. Fatta utvecklingen.
En mobiltelefon i dag är extremt lite en telefon och extremt mycket en förlängning av kroppen. Vi gör det mesta via våra telefoner. En sak som vi ser att ni gör med era telefoner är att ni i största grad läser vår webbsida via era mobiler. Särskilt på kvällstid.
Det gör att vi måste anpassa vårt sätt att arbeta med mobilsidan. Slösurfandet framför TV:n eller medans man väntar på ungarnas hockeyträning att ta slut innebär att det blir många besök på sidan. Och som konsument förväntar man sig att det ska ha hänt något i princip varje gång man går in. Vi försöker motsvara era förväntningar och ser med spänning fram emot de kommande 15 åren. Tänk hur det ser ut då!